Ever fallen in love..

Jag tror att alla ( eller så är det kanske bara jag ) har en textrad ur en låt, en dikt eller bara nått litet textstycke som liksom återkommer i ens liv. Några ord som träffar en då och då och man är övertygad om att det här, det är skrivet just för mig. ( Okej, vid närmare eftertanke, det kanske inte gäller riktigt alla, men någon känner säkert igen sig. ) För mig stämmer en bit ur Ever fallen in love med buzzcocks skrämmande ofta in på mig och mina relationer.

And if I start a commotion, I run the risk of losing you,

And that's worse.

Och nu startade jag väl någon typ av commotion igår. Killar har uppenbarligen problem med krav och definitioner. Eller, jag dras till knarkare och massmördare så jag får ju uppenbarligen skylla mig själv. Bara sedan jag började vräka ut mitt privatliv här ( fast jag hela tiden påstår att det inte är sant ) har jag delat med mig av ett antal kraschade kärleksförhållande, ett av dem är föresten en direkt bidragande orsak att jag hamnade här från början. Men! Den här gången är det annorlunda. Senast jag gick omkring och lipade i regnet delade jag med mig av mina bästa göra-slut låtar. Vad man ska lyssna på för att slippa tvingas sminka om sig fem gånger på en halvtimme, det ska jag inte göra nu.

För idag har jag lyckats jävligt bra. Jag mår bra, jag lipar inte. Jag har lyssnat på de sorgligaste Håkanlåtarna, grämt mig lite för att ingen någonsin kommer skriva Utan dina andetag till mig, bara för att testa mig själv. Och jag mår ändå fortfarande bra! Jag somnade gott inatt, jag vaknade på ett bra humör imorse, jag har tagit tag i mitt liv och känner mig inte lämnad, bara oberoende och fri.

Så för att detta ska handla så lite som möjligt om mitt privatliv så tänkte jag komma med ett musiktips. Lyssna på Preacher/songwriter med Isolation years. Eller se Smala Sussie,bli kär i både Ulf Malmros och hans sountrack. Jag lovar att efter det, kommer du ha minst tre nya favoritartister. Dem kanske inte varar mer än en vecka, men de kommer vara en bra vecka.