onsdag 26 maj 2010

Förresten...

Saknar ni att läsa om musik kan ni kolla in det här. http://bloggfrossa.blogspot.com/2010/05/dj-exclusive.html

När jag blir stor ska jag också flytta till Majorna och drömma om att skjuta huvudet av folk som förtjänar det.¨

Det ytterst, ytterst pinsamma i det här är att just nu, just i denna sekund lyssnar jag på Carrie. Jag vet liksom inte hur det här hände, ( eller jag vet exakt, tack pappa, tack! ) men jag har någon inneboende förkärlek till rockballader från 1894. Jag brukar inte skryta om det, men det är heller inget jag hoppar över om datorn skulle råka shuffla fram Europe, scorpions och whitesnake. Då stänger jag mina fönster och njuter lite för mig själv i hemlighet.

update.

Det är svårt att få tid. Till till allt som ska göras. Plugga, packa, äta och blogga. Jag skriver alldeles för lite nu för tiden, inte bara här, men överallt. Skolan tar så lätt inspirationen från en. Sitter man och stirrar för länge på ett tomt papper bara för att formatet och innehållet är alldeles för tångt och stramt blir det tråkigt att skriva. Yrkesetik. Lyssna på det. Lagar, regler och riktlinjer. Ingen känsla eller kärlek, bara Det här får du inte göra.

Men snart tar jag sommarlov. Sista uppgiften innan skolan slutar kan jag leva med. Jag ska skriva om upphovsrätt. I ett format där mina egna åsiker har betydelse. Jag kommer få berätta att jag älskar mina skivor och förklara varför jag är beredd att betala för någonting som jag kan få gratis.

Mina skivor som jag föresten sorterar och packar i detta nu. På lördag flyttar jag och metalgrabben från min apbur till nya lägenheten på andra sidan ån. Vi har både badkar och ugn, mer lyx kan man nog inte önska sig efter ett knappt år här uppe på taket.

torsdag 13 maj 2010

Vuxenpoäng

Jag började bli vuxen. Idag var första dagen på min alldeles egna dagstidningsprenumeration. Ingen du-får-kuriren-för-20-kronor-i-en-månad-prenumeration. Utan en riktigt prenumeration. På en riktig tidning, på DN. Jag såg fram emot att få läsa kulturdelen och dricka kaffe när metalgrabben satt mitt emot och läste ekonomin. Sporten, den kunde vi ha till att slå in fisk i, eller vad man nu gör med tidningar som ingen läser. Jag sov gott inatt med vetskapen att dagen idag skulle inledas på ett alldeles vuxet och bra vis.

Men så kom det ingen tidning. Det var tomt i postfacket och jag kände mig sviken, såhär på söndag-mitt-i-veckan när jag laddat för långfrukost och tidning.

Så jag gjorde som alla svenskar borde göra. Jag skrev ett argt mail. Eller, argt och argt... det kanske var att ta i, jag skrev ett mail i alla fall.

Sen såg jag att 1: Det är Kristi himmelsfärdsdag. Ingen tidning alltså. Som vuxen borde man kankse ha koll på det. Speciellt om man kommer från smålands Jerusalem.

För det andra hade jag ändå skrivit fel adress när jag fyllde i mina uppgifter. Så skämdes jag lite och kände mig genast inte så vuxen längre.

måndag 10 maj 2010

your skin makes me cry

Den där låten alltså, jag kan inte komma ifrån att det är den finaste låten jag vet. Ikväll trillade jag över den här. Kolla 22.30 och njut en liten stund. Programmet är för övrigt alldeles gudomligt mysigt och intressant för den som missat det.

Någon som vet vad det här kommer ifrån? Var man kan få tag i det?

Jag tycker i alla fall bättre och bättre om fröken Espinosa sedan i fredags när hon överraskade i så ska det låta ( ja, jag lever pensionärsliv på heltid här uppe). En snabb googling visade att hon visst varit med i melodifestivalen, och det var ju synd eftersom hon gör tråkig pop också. Men hennes röst, den kan hon göra bättre saker med. Som radioheads Creep.
Jag tror att jag kommer bli en bra sambo så småningom. Jag är på god väg, jag har vant mig vid att diska och plocka upp smutsiga trosor efter mig. Jag har dessutom plöjt igenom rutiga kokboken efter inspiration, här jävlar ska lagas hemlagad husmanskost!

Men som jag befarade är jag rädd att min skivsamling kommer bli lite lidande. Tills jag och Metalgrabben har råd att köpa gamla brasseriet och därmed inreda två avskilda musikrum får jag komprimera mitt intensiva musiklyssnande och onödigt sorterande av skivor till de stunder då jag får husera fritt i pyttepyttelägengeten. Jag lider inte av det egentligen, och förresten verkar han mer och mer mottaglig för mina små instick av pop i vardagen varje dag som går. Det handlar givetvis inte bara om honom, utan om allt annat som tar upp tid, men fan, hur kunde jag missa det här??

Det är helt genialiskt! Jag älskar det. Jag ska tillbaka till kartongfabriken i sommar, så mitt skivkonto får gå på minus nu, eftersom jag vet att det kommer fyllas på så småningom.

söndag 9 maj 2010

Maj 9

Vem försöker jag lura? Mitt narcissistiska uppmärksamhetsbehov kräver att jag har en kanal där jag kan skrika rakt ut i tomma intet och hoppas att mina ord klibbar fast någonstans på vägen, där jag kan låtsas att mina åsikter är otroligt avgörande och viktigt för resten av världen. Bloggosfären blir inte av med mig riktigt än.

Vem skulle annars bry sig om att jag får panikattacker av Isabella De Lescano röst och hennes jävla flinande. Jag känner mig sviken av Staffan Hellstrand som var min idol en gång i tiden, och jag behöver få tala om det. Så, tack för att ni lyssnar.

fredag 7 maj 2010

Det är inte farväl...

Fredag förmiddag. Jag dansar runt och plågar mina grannar med din inte-så-vackra-sångröst en sista gång. Jag offrar mina musikstunder och min skivsamling för kärleken. Metalgrabben flyttar i på mina 24 kvadrat, kankse bara tillfälligt, kankse för en lång, lång tid.

De senaste dagarna har jag gjort något plågsamt. Jag lider av separationsångest och mina garderober har varit fulla av många trasiga converse och gamla, konstiga brända skivor. Nu ligger de i sopen allihopa och jag känner mig både lätt och tom på samma gång. Jag tror jag är redo att bli lite vuxen nu.

Kanske blir detta mitt sista blogginlägg. Kanske kommer jag börja blogga mer än någonsin.

I vilket fall som helst var det värt att dricka vin under Eiffeltornet när alla mina gamla vänner var på Sounds i min gamla hemstad. Och jag tog resan mellan Flen och Paris. Så nu är jag nog en tillräckligt äkta eskilstunabo till sist.