... av bra ställen är inte jättebra i den här
stan. Det kan vi konstatera. Försökte hitta ett ställe att käka på vid tiotiden en söndagkväll. Hittade ingenting, till och med
McDonalds här stänger 22 alla dagar. Då är det illa. Som tur var har min kära tjejbil varit på besök, och lotten hamnade på Max.
Sliskiga hamburgare kan också ha sin charm ibland. ( jag bor ovanför
mcdonalds och varje dag är en kamp, en prövning )
Men iallafall, vi
scoutade runt lite och hittade vad som skulle kunna bli mitt nya stamställe. Ett
ölhak vid namn
Macbetch.
Hyffsat sunkigt, men på helgerna förvandlas tydligen stället till en bluesklubb. Om man ska tro ägarinnan skeppar dom in artister ända från
Amerikat för exklusiva spelningar ( även om jag är lite, lite skeptisk till att folk åker runt halva jorden för att spela för 50
pers i
Etuna, men vet vem?) . Söndagkvällen var riktigt trevligt, dom spelade svenska visor av
Allan Edwall och
Cornelis blandat med 60-tals rock. Vilket funkar helt
okej för mig, det spektakulära i sammanhanget var att det faktiskt spelades på en
Lagom nivå. Man kunde faktiskt prata där, alltså föra ett riktigt samtal, där båda parter hör varandra. Det är
fan inte ofta krogägare tänkt på den lilla detaljen. Jag är fortfarande lite lyrisk...
Igår fortsatte rundvandringen, och jag hamnade på ett ställe vid namn
Grappa. Det var mitt Italienska sällskap som tyckte det passade bra, och visst,
grappan var tydligen otroligt bra och jag fick
champangedrinkar. Men ändå, jag kan inte riktig ta folk, krogar, matbutiker,
va-fan-som-helst på allvar om dom spelar
rix fm anno 2003. Så mitt sökande kommer att fortsätta ett litet tag till...