På fredag

...skrivs det nog någon form av musikhistoria i den här staden. Bob Dylan ska spela i Kinnarps och det är minsann inte varje dag som så stora artister kommer hit. I vanliga fall hade jag varit någonnstans i närheten av extas. Om det inte var så att jag såg spelningen i globen i måndag och det var... Tålamodsprövande, som Håkan Steen så fint utryckte det. Tålamodsprövande och skittråkigt. Jag har aldrig lidit så mycket under en konsert, jag fick peta på mitt sällskap flera gånger för att jag var rädd att han skulle somna. Jag njöt inte en enda gång. Och om jag har betalat dyra pengar och spenderat samanlagt åtta timmar på buss och tåg så brukar jag anstränga mig för att ha trevligt, försöka in i det sista. Men det gick inte. Jag ville helt enkelt inte lyssna på en tillbakalutad soulversion av Blowin´ in the wind ( en väldigt, väldigt lång sådan. ) Jag vill bara kunna sjunga med och känna mig glad att jag överhuvudtaget kände igen nånting.

Och jag är mycket väl medveten om att jag inte är ett stort dylanfan. Jag är också medveten om att jag absolut inte är den målgruppen han vände sig till. Men ändå, det känns inte alldeles för mycket begärt att vända ryggen från publiken och bara göra det klart att man är medveten om att den existerar.

Nu finns det säkert dom som uppskattade måndagkvällen väldigt mycket.Men jag vill ha nått annat. Jag vill ha hög volym. Jag vill ha musik som liksom kryper sig in under huden och som framkallar gåshud. Jag vill ha magi. Och jag skulle gärna vilja ha öl. Men eftersom jag bara är 19 år och 11/12 var jag inte tillåten att köpa en endaste lite folköl inne på arenan.

Fina vänner

.. ska man ta vara på. Som sådana vänner som tänker på en när dom hör en bra låt. Som legenden. Igår fick jag en kommentar med en länk. Jag tänker dela med mig den länken till hela världen (eller alla tre som läser det här). Dels för att det var en fin låt och dels för att jag blev glad. Tack!

http://www.youtube.com/watch?v=UbpV8Y0RNkA

En bit på vägen

...börjar jag komma nu. Och jag blir alltid löjligt glad varje gång jag får lägga till en skiva i samlingen. Det är skönt att jag är så otroligt lättroad. Tyvärr blev det inga "i" idag, men jag nöjer mej med att spana runt på andras samlingar en stund och drömmer om den dagen jag blir rik och kan köpa på mig allt jag verkligen skulle vilja ha.


http://www.mineisbigger.se/php/skivsamling.php?u=popnit

Kärlek är för dom

Idag kom den äntligen. Kärlek är för dom, fortsättningen på skebokvarnsv.

Inget himlastormande som man inte hört innan, men en bra skiva. Lite som en bra bok, fast med musik till. Thåströms styrka har alltid legat i hans underbara texter. Dessutom är spår tio en av världens absolut vackraste låtar. Men bara om min älskade väntar. Förutom Kom änglar så är den det låt som finns i flest utföranden hemma hos mig, Nationalteatern har gjort den, Winnerbäck har gjort den och framförallt har Uno Svenningsson och Sophie Zelmani gjort den.

Det som känns lite, lite fel idag är tyvärr att jag inte är på thåströmhumör. Solen skiner lite för mycket och jag är lite för kär.

( Här kommer en varning, du ska kankse inte läsa detta. Avgör själv, men jag har sagt åt dig)

Jag vet att detta inte är ett forum där jag ska skriva någonting om mej själv eller personer i min omgivning. Men eftersom jag alldeles nyss läste om mig själv i ett liknande forum så antar jag att jag har rätt att få göra ett endaste litet undantag.

Jag älskar mig själv i din närhet. ( förutom just nu när jag känner mej så otroligt töntig.) Idag har varit en av dom bästa dagarna jag varit med om, och då har det ändå bara varit en helt vanlig dag. Jag vill bara tala om för hela världen att jag har dej, att du är min. Det här är mitt alternativ till facebookstatus, istället för att ställa mej på taket och skrika ut min kärlek. Tack för att du finns.

Sådär. det var det sista jag någonsin berättade om oss här. Iallafalla idag.

Nu ska jag byta ut Thåström och spara honom till en regnig dag, eller den tredje april, och istället lyssna på muntergöken Dylan och längta tills på måndag och till globen.

Solen skiner...

...över min stad idag. Fåglarna kvittrar, katten leker på gräsmattan och jag har låst in min vinterjacka för all framtid (eller tills det blir kallt igen, det är vilket som). Det är intressant hur musik låter i olika sammanhang. Att ljuset kan påverka en låt och förändra känslan av den totalt.

Känslan idag när åkte igenom stan med med öppen taklucka och spelade Dreaming of you med the Corals på lite, lite för hög volym var någonstans i närheten av oövervinnerlig. Idag klarar jag vad som helst, vad kan gå fel när solen skiner? Ingenting stoppar mig idag. Ingenting.

En rubrik

I fredags släpptes thåströms nya, Kärlek är för dom. Lycklig som ett barn, förhandsbokade jag skivan för att jag ville ha den i min brevlåda i just fredags. Var skivan är nu har jag ingen aning om. Här är den iallafall inte. Om jag har otur kommer den tillsammans med Bergmans, The tear colletcor den 25. Tråkigt. Jag hade gärna lyssnat in mej i helgen. Behöver lite ny musik till bussresan som väntar i helgen.

I lördags kollade jag, mot de flesta av mina principer, faktiskt på melodifestivalen. Jag är inte frälst, jag tycker fortfarande att det är ett tråkigt, tjatigt program som verkar gjort endast för att aftonbladet ska sälja lösnummer. Däremot upptäckte jag två saker.

Den ena saken är Caroline Af Ugglas, jag älskar henne. Det visste jag väl iof innan, men jag fick det bekräftat nu. Jag har dock inte bestämt om jag tycker att det är bra eller dåligt att hon är med i ett sånt här skitprogram. Ska klura en stund på det, men kankse är det bra, för att balansera upp folkhemmets annars så dåliga musiksmak. Lite som en upprättelse.

Den andra, mer oanvänbara upptäckten är att Petra Mede kan vara kul. Efter en flaska vin. Jag var ensam om att skratta åt hennes skämt, och om jag inte har blivit hjärndöd så skyller jag på att jag var onykter.

Den här våren kommer bli grym, rent musikaliskt. Jag känner mej härligt nördig när mitt hjärta slår lite extra hårt för att jag just förhandsbokat två skivor.

Den trettonde släpper Thåström sin nya platta Kärlek är för dom. Jag lyssnar ju gärna inte på musik förens jag får skivan så att jag kan lyssna på den ordentligt, så där som en skiva förtjänar. Men det jag har hört hitills verkar riktigt, riktigt lovande. Idag såg jag dessutom att han spelar på hultsfred i sommar, och den tredje april kommer han till parken hemma.

Mitt thåströmlyssnande har gått lite i vågor. Vissa dagar, veckor och ibland månader är han det enda jag lyssnar på. Andra dagar står han långt in och dammar i skivsamlingen. Jag har punkperioder när Ebba är det enda som fungerar, det enda som inte känns krystat och billigt. Han har ju dessutom skrivit musik till en av de bästa svenska filmerna det här århundradet; Tjenare Kungen, som jag såg igår.

En annan artist som släpper nytt snart är indiedrottningen Marit.
Häromdagen hörde jag en gammal favoritlåt med henne Let's just fall in love och kom på hur otroligt bra hennes musik egentligen är. Den låten symbobliserar lite den livssituation jag befinner mig i just nu, och man blir så otroligt glad av den. Jag hoppas verkligen att nya plattan the tear collector lever upp till mina förväntingar.

För övrigt så älskar jag arbetslöshetstv. Jag tröttnar aldrig på How I meet your mother.

förfestmusik...

Är ofta inte förknippat med någon speciellt bra musiksmak. Och det är väldigt intressant. Igår förfestade jag med ett gammalt tjejgäng, och nostalgitrippen var underbar. I en avslappnad miljö behöver man inte skämmas för att man älskar Tills natt blir dag och Arvingarna. Man behöver inte heller kunna dansa, det viktiga är baraatt man dansar. Man mår bra av att dansa, det är svårt att vara ledsen när man dansar. Träningsvärken får man stå ut med.

Har du missat www.365saker.se så har du verkligen missat nått.

Gör som Beyonce och put a ring on it