Kärlek är för dom

Idag kom den äntligen. Kärlek är för dom, fortsättningen på skebokvarnsv.

Inget himlastormande som man inte hört innan, men en bra skiva. Lite som en bra bok, fast med musik till. Thåströms styrka har alltid legat i hans underbara texter. Dessutom är spår tio en av världens absolut vackraste låtar. Men bara om min älskade väntar. Förutom Kom änglar så är den det låt som finns i flest utföranden hemma hos mig, Nationalteatern har gjort den, Winnerbäck har gjort den och framförallt har Uno Svenningsson och Sophie Zelmani gjort den.

Det som känns lite, lite fel idag är tyvärr att jag inte är på thåströmhumör. Solen skiner lite för mycket och jag är lite för kär.

( Här kommer en varning, du ska kankse inte läsa detta. Avgör själv, men jag har sagt åt dig)

Jag vet att detta inte är ett forum där jag ska skriva någonting om mej själv eller personer i min omgivning. Men eftersom jag alldeles nyss läste om mig själv i ett liknande forum så antar jag att jag har rätt att få göra ett endaste litet undantag.

Jag älskar mig själv i din närhet. ( förutom just nu när jag känner mej så otroligt töntig.) Idag har varit en av dom bästa dagarna jag varit med om, och då har det ändå bara varit en helt vanlig dag. Jag vill bara tala om för hela världen att jag har dej, att du är min. Det här är mitt alternativ till facebookstatus, istället för att ställa mej på taket och skrika ut min kärlek. Tack för att du finns.

Sådär. det var det sista jag någonsin berättade om oss här. Iallafalla idag.

Nu ska jag byta ut Thåström och spara honom till en regnig dag, eller den tredje april, och istället lyssna på muntergöken Dylan och längta tills på måndag och till globen.