Fredagsmys

Följande dialog utspelade sig just på klockljungstigen där mor och far just bjudit på mat och gin&Tonic.

Mor: åh! nu börjar idol Sofie, du gillar ju musik, du stannar väl?

Dotter : Jag gillar musik, inte idol.

Mor: äsch, va dum du är, dom är ju jätteduktiga.

Dotter: exakt, det är sånt slöseri.

Mor : slöseri? Alla kan faktiskt inte vara lika djupa som du. Tänk på va många stjärnor vi har fått!

Dotter; ?

Mor : ja, tänk bara på Måns Zelmerlöv! Han är ju sååå duktig.

Jag tycker min mamma är så söt. Hon är kär i Måns Zelmerlöv. Det är både roligt och sorgligt på samma gång. Hon är snart 50. Han är typ 21. Undra om han bygger lika bra verandor som min pappa, som faktiskt är starkare än kungen?

drömmen .

Är hemma i Jönköping för ett par dagar. Ska återinta bongo och försöka träffa lite vänner som jag inte sett sen dom flyttade runt halva jorden och lämnade mig ensam här i kalla sverige för ett och ett halvt år sedan . 

Sitter hemma hos Italien/marocco och lyssnar på när den senare leker med sin nya djutrustnig. Och för första gången slog det mig att jag borde ta tag i det där igen.  När techobrorsan och jag fortfarande  bodde hemma lekte jag ibland med hans grejer, och skulle jag anstränga mig skulle jag nog kunna bli bra, och jag skulle älska att spela ute. 

Redan nu skulle jag vara bättre än en hel del tjocka killar som spelar på uteställerna hemma i etuna . Där är det tydligen tillåtet att lägga upp spelningslistor på spotify och sen dricka öl resten av kvällen. Är man duktig kankse man lär sig en övergång, typ polissirener, för att slippa tresekunders tystnad mellan låtarna. Jag vet inte vad som är värst. 

Jag skulle kankse inte bli bätte än herr Marocco, men jag har fan bättre smak, just nu spelar han Coldplay och jag måste nog kräkas lite..

...skiter i all poesi

Ibland blir man trött på livet. Folk beter sig som idioter och man orkar inte med förhållanden. Förhållanden till "kärlekar", "vänner" och föräldrar. Men så har man några förhållanden...dom behöver inte vara bättre än andra, bara lite mer, okomplicerade.

Som idag, jag orkar inte definera och bestämma vad jag tycker om någon. Jag vill inte sakna, jag vill inte bråka och jag vill inte bo med min mamma på 24 kvadrat.

Då är det skönt att ha någon. Någon som skiter i att vi inte setts på ett halvår, eller varje dag i en månad heller för den delen. Någon som egentligen inte bryr sig om mig ( förutom att jag vet att han bryr sig, på sitt vis ). Då är det skönt att disskutera livsviktigheter ( alltså sånt som är viktigt på riktigt ), tillexempel att vissa album får en att tänka på vissa människor. Vissa album är människor.

Jag är tydligen Reportage, med doktor Kosmos. Och utan att egentligen veta varför så tar jag det som en grym komplimang. För det är en grym skiva, med ett grymt band.

Ett band som kan vara ett av sveriges bästa liveband. Nu kankse de inte turnerar så mycket längre, men jag såg dom i Köping för tre-fyra år sen, och trots att förutsättningarna var värdelösa ( ungefär 10 pers i publiken i en kall, trång lokal ) var det en av de roligaste spelningarna jag sett. Det var passion, glöd och "... vi kysser varandra och knullar, och skiter i all poesi"

ingenting gör mig så glad...

Idag är jag lycklig! Jag har trotsat min budget och gjort en beställning från Bengans. Nya thåström boxen. Jag förvånas varje gång över hur lycklig man kan bli över materiella ting. Eller, hur lycklig jag blir av skivor.


Dessutom ska jag åka till underbara Göteborg om två veckor. Mynt och musik, andra långgatans skivbutik och som sagt, Bengans. Jag älskar Majorna.

peppmusik.

Huvudvärk, inget att ha på mig, pank, en konsert som lockar mer än fjortisHalloween... listan kan göras lång varför jag inte är sugen på att gå ut ikväll. Men!

Jag har köpt kaffe! Underbara koffein! Det, plus lite förfest med The Sounds och även den mest oppeppa människan skulle upp och dansa på borden. Det slår aldrig fel. Jag vill gifta mig med Maja Ivarsson.

Jag offrar mina skor för det gröna ljuset

För första gången sen jag flyttat hit har jag ägnat en dag åt en av de mest underbara sysslorna som finns. Att lyssna på hög musik. Eftersom jag är van vid att bo i villa, har jag varit lite försiktig och haft mina högtalare väldigt grannvänligt inställda tills idag. Men efter att ha vaknat till grannens bas ett par dagar tänkte jag att nu är det fan dags.

Så jag skruvade upp volymen, och satte på shuffel, bara för att se hur de kändes. Och det kändes bra. Jag har saknat när väggarna skakar och det liksom inte finns nånting mer att göra än att ge upp, lägga sig på golvet och njuta. Speciell bra är det när man har en shuffelfunktion som är ens bästa kompis.

Han slumpade fram Balladen om en gammal knarkare, med Thåström ( från den första flygande holländaren ) . Och den låten kan vara en av de mest... underbara berättelser. När den var slut, lyssnade jag på samma låt med Jack, Vreeswijk den yngre. Och sen när den var slut, lyssnade jag även på självaste Herr Cornelis, fortfarande samma låt.

Det roliga i sammanhanget är att jag inte tänkt på att ta reda på hur orginalet låter, så det var en trevlig och upplevelse för mej. De andra två männen med just den här sången har följt mej länge, men som sagt, aldrig hört hur det var tänkt från början. Och det var en bra tanke mina vänner.

studentliv...

... är som bekant inget rikt liv. Och jag brukar inte klaga, men jag har gjort åt ungefär fyra studiebidrag på en och en halv månad, så jag antar att jag kommer börja klaga när sparpengarna helt plötsligt tar slut. Men idag sparade jag en himla massa pengar genom att INTE gå ut, och istället handla på ÖB. Det är intresant hur principer förändras, jag älskar fan öb nu för tiden. Hur mycket läskig och underbar halalmat som helst.

Men ibland blir man ledsen att man inte har pengar. Idag var en sådan dag. Oslobrorsan ringde och frågade om jag inte kunde hänga med på Muse imorgon, i Stockholm. Hans sällskap hade tydligen fått svinis och fick ställa in.

Och jo! det vill jag, verkligen! speciellt nu när mitt pm från helvetet äntligen är klart och jag kan börja andas igen. Det hade varit en underbar avslutning på den här värdelösa veckan. Men jadu, jag har inte 600 spänn för en bra biljett och jag har absolut inte råd med hotellnätter. Jag har knappt råd med buss till stockholm.

Men däremot har jag en katt, nytt underbart finTe och Josef Zackrisson. Vi tre ska höstmysa lite nu innan jag ska trotsa fredagen och äta mat i Nyfors.

hey crap!

Okej, jag hde kul! och nej, det beror inte på musiken, stället, eller det faktum att jag almost got filled up tre sekunder in i harrys!

Det beror på gratis sprit. PÅ att jag är lite coolare än alla andra. haha. ( det är ungefär halvt sant! )

nu ska jag titta på christine, och glömma att jag ska redovisa en förbättring av motion 1:2009 ( det fattas personnummer!!! ) imorgon kl 9. Godnatt

Bye bye crap!

Varför är det inte riktigt lika okej att sitta hemma, dricka vin och lyssna på sånt man tycker om i sina älskade skräphögtalare, som att gå på krogen och lyssna på skräpmusik? fan alltså.

Jag tänkte plugga, men tröttnade och är alldeles nu på väg ut med mina två bästisar a.k.a Vi-kan-skaka-rumpan-och-gör-det-gärna-till-david-gueta-tvillingarna (Inget illa menat, vänner ) .

Jag träffar gärna folk, och jag går gärna ut. Men jag trivs liksom bättre i kängor och jeans i nån bar, eller hemma hos någon med en soffa, istället för på Harrys dansgolv i högklackat och illasittande Gina Tricotklänning. Jag dansar gärna, men inte nykter, och inte på det där seriösa gnid-dig-mot-mig-en-stund-till-så-kankse-du-får-ligga-sättet. Och helst inte till Rix Top 6 klockan 6.

Det kommer bli mycket sånt de här åren är jag rädd för. Tur för mig att jag bokat biljetter till techobrosan och Hillevi i Göteborg och ( trots att jag är student!! ) Beccas Skottland.

Nostalgi

Ja, det är visst rätt mycket i mitt huvud som inte riktigt stämmer överens med verkligheten nu för tiden. Nostalgitrippen ikväll var gudomlig. Men det var nog allt...

Skivan fanns inte heller på Spotify, så jag får ringa lilla mor och be henne ta med skivan när hon kommer upp och bor hos mig i helgen. Men här är iallafall ett smakprov om någon skulle vara hälften så nördig som jag.

http://www.youtube.com/watch?v=WuDiFT2ppPc

lite deppdagar...

...är tillåtet ibland. Det är höst, kallt, mörk och idag stod jag på tågstationen och vinkade Hej då till någon som hållt mig sällskap ett tag här i min trånga lägenhet.

Hela dagen i skolan har jag gått och nynnat på en låt, som jag knappt minns längre. Den heter blåa ögons hav, och ligger på albumet Halvvägs till framtiden, från 1992. Jag älskade den skivan, som egentligen var min mammas, men som alltid var där jag var. Artisten var Niklas Strömstetd och han kankse inte är den coolaste personen på den här planeten, men den skivan alltså... Den var min första kärlek.

Så nu sitter jag här och deppar över att jag inte vet var den är, eller hur jag ska kunna hitta den. Jag har googlat runt lite och kollat youtube, men icke! Men kankse är det lika bra, att jag får behålla den där kärleken i huvudet. För det finns en liten ( eller väldigt stor ) risk att det egentligen låter skit. Att det egentligen bara är vackert i mitt huvud, som så mycket annat.

En perfekt lördag.

Jag har nog det bästa receptet på en lyckad lördag. Jag har fanimej dom bästa vännerna här i Skittuna som komplementerar mig så jäkla bra.

Det började med en middag. Fem ungdomar i åldern 19 till 28 lagade rotmos och fläskkorv. Det är fan inte varje dag det händer, men det är snuskigt gott.

Sen förfestade vi hemma hos mig, italienarn och Navid. Tillsammans med skamusik. Något jag aldrig har varit jätteförtjust i, eftersom jag alltid förknippat det med rakade arga killar som är jätteläskiga och mest ser ut som dom vill slå ner folk hela tiden. Men igår spelade vi några av mina svenska favoritartister, som gjort skainspererad musik, utan att jag egentligen fattat det. Ebba Grön och Navid Modiri för att nämna två exempel. Men det är stutsigt och får en på sjukt bra humör.

Sen gick vi till Raw. Legenden, myten, klubben. Det var ett band som spelade, tyvärr vet jag inte vad de heter, men jag ska försöka ta reda på det. För dom var riktigt bra, även om dom var låtsashöga och försökte vara lite för coola för sitt eget bästa .

Men djn var grym. Nån lokal, söt liten tjej som spelade en perfekt blandning av musik. Mest elektroniskt, som minimal och lite techno, och mot slutet av kvällen fick hon in härliga egenremixade 90-talsklassiker. Tillräckligt sent för att alla skulle vara fulla nog att uppskatta det. Sista låten för kvällen var heut es mein tag ( jag hoppas jag fick tyskan rätt där?) med självaste drottningen av min älskade skräpmusik; Blümchen.

Så nu är iallafall problemet löst. Jag har mitt bongosubstitut bara ett kvarter bort. Och det är inte bara i brist på bongo, utan istället för bongo. Det kankse är litet, men inte lika litet som i Jönköping. Happy hour varar till 23, och folk dansar eftersom stället har både dansgolv och scen. Sen att folk kommer dit med sina klickar och gärna inte pratar med någon de inte känner innan, är väl nått man får acceptera om man vill röra sig bland folk som tycker att dom är lite bättre än alla andra och prenetiöst indiealternativa.

... I faderns, sonens och den helige andens namn...

.. döpte jag om min katt idag. Robin passade väldigt bra när vi inte visste om det var en han eller hon. Men nu vet vi med säkerhet att min katt, han är en jävligt cool hankatt.

När jag började ropa på honom så kändes Robin en aning ... torrt. Tråkigt . Jag som har så många förebilder borde döpa honom efter någon storhet med ett stort namn, nått som han kan sträva efter att leva upp till. 

Lars var vårt första förslag. Många storheter heter Lars. Winnerbäck och Demian för att nämna alla. Men, också det ett ganska tråkigt namn. Sen kom det som en blixt från klar himmel till mig. Så jag tog mitt finger, doppade det i finvin och drog ett streck a 'la Rafiki ( han den där babianen  i Lejonkungen, du vet ) i pannan på honom och utbrast: 

Du ska heta Navid! 

Ursäkta mig.

Alltså förlåt. Det här är inte okej, men det är ganska kul. Jag orkar inte plugga och hittade det här hos en klasskompis. Och tro det eller ej, hon valde också Winnerbäck. Läser du detta Eva; You go girl! ( och jag snodde en grej. ) Jag hade ju kunnat göra det här för mig själv, men blogghora som jag är vill jag gärna posta allt jag gör, för hur ska jag annars veta att jag lever?

Det går ut på att svara på varje fråga med en låt av en enda artist.

Låt mig presentera mitt liv,

Enligt Herr Lars Winnerbäck.

Pick your artist:Lars Winnerbäck
Are you a male or female: Fröken svår
Describe yourself: En av alla dom
How do you feel? Låg
Describe where you currently live: I Stockholm ( nästan iaf)
If you could go anywhere, where would you go? Till de sista havet
Your favorite form of transportation: Gå på vatten
Your best friend is: Min helade tröst
You and your best friends are: sagan om en fantasi
What's the weather like? Det blåser genom hallen
Favorite time of day: Innan mörkret faller
If your life was a TV show, what would it be called? Vår för hjärter dam
What is life to you? .. för den som letar
Your relationship: En svår och jobbig grej
Your fear: Elden
What is the best advice you have to give? Vänta
Thought for the day: Nu är alla små stjärnor
How I would like to die: .. Inte för kärleks skull
My soul's present condition: Jag får liksom ingen ordning
My motto: Aldrig riktigt slut

Stoppa Valfriheten!

( fem poäng till den som gissar rätt band )

Ni som läst det jag skriver här ett tag nu känner till den där rastlösheten jag pratar om ibland ( läs för ofta) . Hur jag spenderar timmar framför shufflefunktionen i itunes utan att egentligen lyssna på nått. Bara nästa, nästa, nä... den här kanks.., nästa. Jag har uppskattningsvis 2000 låtar i itunes, och ett gäng skivor som fortfarande inte är inlagda, ändå känns det vissa dagar som jag inte har någonting.

Tacka dileva att jag inte har spotify. Då skulle det vara tyst här hemma på kungsgatan lite för ofta. Det är en mardröm för mig att inte kunna bläddra bland min musik. Jag som är så känslig att det nästan inte räcker. Jag måste kunna ta och känna på fysiska skivor lite titt som tätt för att bli ordentligt tillfredställd .

Men det finns ju ett ganska lätt sätt att bota den där rastlösheten. Och det stavas P 3. Förutom att Christer är det underbaraste radioprogrammet, sen dom la ner Clownen luktar bensin, så spelar dom oftast riktigt bra musik. Ibland spelar dom gamla favoritartister, så man kan stänga ner webradion och spela album som man glömt bort att man älskar.

Ibland spelar dom nya band, som man lyssnar på ett tag. Ibland tröttnar man efter en stund, men är nöjd ändå för man har iallafall inte shufflat mellan Staffan Hellstrand och Mats Ronander. Och ibland, ja då hittar man nya kärlekar.

Idag sände p3 populär en intervju med en kille som heter Anton Kristiansson. Han kallade sig själv en rappare som gått vilse i Indiepopträsket. Och det är inte konstigare än att han rappar över Broder Daniel. Jag är egentligen inget större fan av rap, men det här är intressant Just för att han behandlar en känsla som jag har gått och haft ett tag nu. Låten heter Lilla London
och handlar om att börja hata sin hemstad. En hemstad som det egentligen inte är nått fel på, men man har vuxit upp där, sen försvinner alla och man känner inte igen sig längre.

Ungefär som när jag börjar hata den här stan, och längtar hem. Bara för att inse att det Jönköping jag lämnade och saknar inte finns kvar och att det här är hemma nu ( Hej, jag heter alltså sofie och jag är så känslig att någon borde skjuta mig i huvudet). Anton Kristiansson alltså, om du är lika trött på Staffan Hellstrand som jag.

Trailerpark party.

Om någon skulle gå för min apbur nu, skulle dom förmodligen undra vafan jag höll på med.

Jag sitter här i ( lite för små ) stayups, tuperat hår, lite för mycket läppstift och väldigt mycket kajal för att vara mig. Dessutom lyssnar jag på Whitesnake. Det är inte så hemskt som det låter, det är bara whitetrash fest hos mig ikväll.

Om en stund kommer min kära lilla familj hit med billig öl och stora pizzor. Vi ska äta chips direkt ur påsen och lyssna på Absolute Rock Classics hela kvällen. Kanske ska vi skaffa oss varsin svanktatuering också.

Kicken?

Ibland dyker det upp låtar som jag fastnar lite för. Dom facinerar mig, för jag kan inte avgöra om jag tycker det är skit, eller helt fantastiskt.

Nu har jag hört den här låten ett antal gånger, den spelas flitigt på p3 och jag har varit tvungen att lyssna lite i min ensamhet också, bara för att försöka få en rätsida på den. Det är Marcus Krunegård som förbryllar mig idag. Låten heter Hela livet var ett disco. Och jag tror jag hatar den.

Första gången jag hörde den var ett tag sen nu, på just p3. Och jag som är en sucker för svensk pop spetsade öronen och försökte tvinga mig att skaffa mig en åsikt direkt. Och redan från början var det en känsla av att nej, det här är skit, men jo, jag tycker om den.

För om jag hatar den, borde jag ju inte sitta och lyssna på den, eller hur? Föresten så ser han så plågad ut i videon att jag får magsår bara av att titta på honom.

..here we go again

Okej, nu är det söndag. Och imorgon är det måndag. Återigen sitter jag här och förbannar mig själv för att jag skjutit på plugg i ett par veckor.

Imorgon bitti ska jag lämna in en informationstext om en hobby. Vem fan har en hobby?! Vad räknas som en hobby? Jag spelar inte golf och jag har ingen trädgård där jag odlar lök och hemmagjord potatis. Jag försökte skriva 3000 tecken om att samla på skivor, lukta på vinyl och att ligga på sängen och inte göra nått. Det blev sådär bra.

I stället sitter jag här och förvånas över hur likt skånska och kräk är. Lyssna på när Mikael Wiehe sjunger fråga Guillermo Marquez jara ( eller vilken sång som helst) så förstår du. Det är underhållande. Funderar på att ringa nån i Malmö på måfå bara för att fråga om dom kan säga Hur många halmstrån krävs det?

Uppdatering...

Nu såhär på kvällskvisten börjar bakfyllan lätta. Efter en micromiddag, med tillhörande bakfyllecola och ett gäng halvkassa filmer mår jag faktiskt helt okej. Och kan äntligen njuta av att ha haft en av de bästa kvällarna de här deceniet. För alltså, gårdagens spelning var det absolut bästa jag sett på oerhört, oerhört länge.

Demian är en poet. En poet som vågar säga att att halva regeringen är horor ( eller nått sånt, ni förstår poängen?). En av de få gamla gubbarna som fortarande vågar vara politiska och som glatt signerar skivor som kostar en hundring efter spelningen. Jag är så uppspelt att jag förmodligen kilar och ser honom på Raw i helgen igen, bara för att.

Jag blir lite arg på mig själv att jag glömmer bort vad jag har för musiksmak. För det är det här jag gillar. På riktigt. Ibland vill jag vara häftig och namedropa crediga band efter crediga band. Men det här mina vänner, det älskar jag. Inte för att någon sagt åt mig ( snarare tvärt om ), utan för att jag gör det.

Har du en stund över kan du ju titta på det här . Alldeles alldeles underbart

http://www.youtube.com/watch?v=O10hAl7rLVo

Lycka.

Gårdagen var ett enda rus av lycka. Demian var fantastisk. Verkligen.

Ingen annan skulle kunna få mig att gråta till "Här kommer alla känslorna..." ( ja, den där med per gessle ) det är helt otroligt.

Idag är jag bakfull. Och kall. Vi va i ett flow så att säga och jag bör inte umgås för mycket med personer som tar allt jag säger bokstavligt. Jag blir bara doppad i fontänder mitt i natten då.

Tydligen har mina kära korridorsgrannar bestämt sig för att ha fest ikväll. Det uppskattas inte, jag orkar inte ta på mig byxor och jag har redan hört Wiskey in the jar tre gånger nu. Och klockan är bara fem.

Doobi doobi doobidoo

Jag är en såndär som gillar kvalitetsmusik. Jag gillar kvalitetstv. Jag gillar kvalitetsmat. Jag gillar kvalitetsvin och jag gillar kvalitetsunderhållning. Men jag älskar ta mig sjutton skräp.

Efter en vecka med en personlig, italiensk kock som tycker om att göra hemagjord pasta, pesto från grunden och sådär, då längtar jag efter en burk kall Ravioli från Eldorado. Lyssnar jag för mycket på instrumental, experimental (förvisso underbar) musik får jag panik och måste liksom rensa min hjärna med lite åttiotalscrap a 'la Nena.

Nu spenderade jag gårdagkvällen med att knarka Six feet under ( och låtsasligga med snygg-nate) så därför behövde jag unna mig lite skräp ikväll. Och då menar jag inte skräpskräp, sånt där som man egentligen inte vill titta på. Utan tv som man älskar, men nånstans fattar att nja, det är kankse inte riktigt okej ändå.

Jag har kollat på fem ( ja, fem! ) avsnitt av Doobidoo ikväll. Man kan ju tycka att det är lite märkligt. Det är dåliga skämt, tråkiga klipp och jättedålig musik ( tänk melodifestivalen från 68. ) men ändå är det alldeles, alldeles underbart. Jag är i hemlighet lite förälskad i mysfarbrorn Lasse Kroner och just nu tycker jag att Sara Löfgren är ganska cool ( vilket förhoppningsvis går över om en stund ) .

Sen någon uppfann svt play finns det inte längre någon mening med att ha tv . Men nu bultar mitt hjärta rött så jag betalar gladeligen två tusen spänn om året för att svt ska få producera tv. Bara för att någon ska konkurera med jävla äckeltv3 och ensamma bönder, mammor, kändisar och vad-det-nu-är-som-söker-vad. Det och att jag är kass med pengar.

Den åttonde oktober

.. är det inget speciellt med, egentligen. Men jag känner på mig att detta kan bli en bra dag.

Jag önskar så att jag hade mina skivbackar hos mig. Idag är en perfekt dag för att sitta på ett golv med ett gäng skivbackar . Jag saknar doften av svart, underbar vinyl och det där raspiga ljudet när det fastnat lite ludd på nålen. Och fotografierna som gör sig så mycket bättre på omslagen som är stora som tavlor.

För den som råkar sitta på ett ex av Viskningar och Rop med Peggy säger jag bara, lyssna på den idag. Solen skiner och det är en bra höst.

Höstmörkret...

...är nog inte sådär hemskt som jag brukar föreställa mig ändå. Jag har fått för mig att det är hemskt, vått mörkt och jävligt. Men så satt jag i vardagsrummet hemma hos vad som har kommit att bli min lilla Etunafamilj. Makaronipuddig och finvin. På en vanlig sketen Tisdag som mamma skulle sagt. En promenad hem i kylan, fast med kängor och en varm jacka, så att jag inte frös alls. Kom hem till en lägenhet som är precis så som jag själv vill ha den ( lite, lite mer disk än behövligt kankse, men still... ) och Robin som ligger och sover och Lars Demian som sjunger för mig i mina helt okej högtalare. Så nej, nån skithöst, de kommer de nog inte bli iår.



På Fredag spelar han ( Demian alltså ) i Västerås och jag ska åka och hälsa på en gammal, trogen vän till mig där. En såndär riktigt vän. En vän man träffar ungefär var fjärde år men fortfarande kan berätta allt för. Och gå på spelnigar med. Senast var det Herr Skitdylan som stod på schemat och jag hoppas verkligen att den här ( mycket kortare och mycket billigare ) resan blir lite, lite mer värd.

Ungefär såhär söt är katten Robin föresten, för den som undrar.

Tentavecka...

.. är ett uttryck som jag älskar. Det går ungefär ut på att under ungefär en veckas tid är det okej att inte städa, diska, duscha, vara trevlig, eller befinna sig utanför lägenheten överhuvudtaget. Det är för alla som är som mig och inte gör nått när man borde, och sen en vecka innan tenta får man sjukt mycket och göra.

Jag går på en utbildning där vi inte har särskilt mycket tentor, eftersom det i grund och botten är nån form av praktisk inriktning Men jag tycker de låter så fint; Ursäkta att jag luktar lite illa och ja, jag vet det är kattbajs där... men du förstår. Tentavecka! Och så är man förlåten. Underbart praktiskt.

Jag trivs ganska bra att kliva runt i min egen skit. Jag mår bra av att ha papper och kläder där jag själv lagt dem. Jag hade kunnat städa. Jag hade kunnat ha de fint. Men så upptäckte jag en underbar röst och mina planer på att putsa fönster får helt enkelt skjutas lite på.

Jag hittade en röst vid namn Sufjan Stevens . En Amerikans folkrocktypavkille som är alldeles underbar. Det är mysigt och varmt och passar så himla bra idag tillsammans med raggsockar och en kopp nyinköpt höstte. Och världens sötaste kattunge.

Jag har fått två album The Avalanche och Illinois. När jag tittade runt lite, upptäckte jag att han även spelat in ett som heter Songs for Christmas. Och eftersom de börjar närma sig jul ( jag är skadad, jag var på Ikea häromdagen och ja, dom har börjar julpyntat ) tyckte jag det var väldigt intressant Jag hatar som bekant allt vad traditionell julmusik heter. Och jag tror att det är där mitt hat för självaste julen bottnar. Skulle jag bara hitta lite mer stämningsfull, bra julmusik kanske jag skulle kunna lära mig att tycka om den igen...

Just nu...

.. eller snarare den senaste veckan borde jag pluggat på en grej. En grej som ska gruppdisskuteras om ungefär en timme. Jag har inte börjat. Jag har ingen framförhållning alls.

Gårdagen skullle bli pluggkväll för mig den i min klass som är precis som jag. Så nej, det blev inget plugg, det blev vin och hemrullade cigaretter.

Somnade sent, med min lilla kattbäbis bredvid mig. Och nångång vid tretiden fick jag ett mess. Jag är klar nu! ha! Jag blev lite förbannad men somnade snart igen och fortsatte drömma om hur jag gjorde saker annorlunda i fredags och hur trevligt det är att ligga med Snygg-Anders och hans kompis Du-har-en-röd-jacka-och-spelar-visst-i-band-Max ( nej inte samtidigt. ) .

Jag vaknade ( för en timme sen) av att en annan klasskompis, hon som är precis min raka motsats, men det bästa som kunnat hända mig, skällt på mig och svurit lite för att jag skulle komma upp. Messet var en dröm och jag är fortfarande inte ens halvägs. Men vet du vad. Jag gör det ikväll, för jag har levt en vecka utan Thåström och jag kännde att vi behövde spendera lite kvalitetstid tillsammans precis just nu.

Du vet sådär, ligga på sängen/golvet och inte göra nått mer än att lyssna. Kankse behöver katten, Robin, bli klappad lite också.

Hallå grabben...

... här står du och är ett kex?Eller fan, jag menar... Du är snygg. EFTERFEST?!

Ett tips inför framtiden, för alla er som försöker ragga på sveriges snyggaste sångare. Gör det inte! ( om du själv inte råkar vara en talangfull, snygg 26åring . Då är det okej. Om du är en svinpackad student så kommer du bara göra bort dig. )

Men ja, jag kännde mej skitsnygg i min lånade bikerjacka modell underbar och de snyggaste skorna jag ägt i vipbaren tillsammans med bandet och framförallt Moneybrother himself.  Jag är en wannabegroopie, och jag älskar gratisdrinkar. Jag ska skärpa mig, jag ska verkligen försöka. 

Om det inte va klart nog, så var jag alltså  på spelningen i fredags, som inte var på raw, men på lokomotivet. Och de va grymt ( förutom efterfesten som bara steg mig åt huvudet ) . Jag gillar den här stan mer och mer, så fort jag går över vattnet och ifrån allt vad mcdonals, Harrys och Gina tricot heter. 

 Det finns faktiskt mycket att göra här, vilket var en väldigt positiv överraskning. Om nån vecka spelar tillexempel Lars Demian här. Om du råkar gilla honom och vara i närheten av etuna är de bara att höra av dig, jag kan behöva sällskap/vägvisare.  Och nån som säger åt mig när det är dags att gå hem.