Nu såhär på kvällskvisten börjar bakfyllan lätta. Efter en micromiddag, med tillhörande bakfyllecola och ett gäng halvkassa filmer mår jag faktiskt helt okej. Och kan äntligen njuta av att ha haft en av de bästa kvällarna de här deceniet. För alltså, gårdagens spelning var det absolut bästa jag sett på oerhört, oerhört länge.
Demian är en poet. En poet som vågar säga att att halva regeringen är horor ( eller nått sånt, ni förstår poängen?). En av de få gamla gubbarna som fortarande vågar vara politiska och som glatt signerar skivor som kostar en hundring efter spelningen. Jag är så uppspelt att jag förmodligen kilar och ser honom på Raw i helgen igen, bara för att.
Jag blir lite arg på mig själv att jag glömmer bort vad jag har för musiksmak. För det är det här jag gillar. På riktigt. Ibland vill jag vara häftig och namedropa crediga band efter crediga band. Men det här mina vänner, det älskar jag. Inte för att någon sagt åt mig ( snarare tvärt om ), utan för att jag gör det.
Har du en stund över kan du ju titta på det här . Alldeles alldeles underbart
http://www.youtube.com/watch?v=O10hAl7rLVo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar