onsdag 28 april 2010

hemma bäst

Jävlar vad skönt det är att komma hem ibland. Efter en lång dag som bland annat innehållit mitt livs första tenta och förhandshopping inför den stundande Frankrikeresan var det så underbart att få komma hem till min egen apbur och framförallt mina egna mjukbyxor.

Det är så skönt på nått sätt att allt står där man lämnade det, och man vet vilken skiva som ligger i spelaren, det är bara att trycka på play. Just nu lyssnar jag på min vinst från världens bästa folkpark. Det låter bra, och jag gillar det mer och mer för varje varv.

Något jag tycker är så jäkla tråkigt är bara att jag återigen, för femte året i rad, missar Popadelica. Och bland annat just first aid kit. Som stolt jönköpingsbo borde jag skämmas livet ur mig. Vilket jag gör också. Men Paris kanske känns lite, lite mer lockande ändå.

Nostalgisk som jag är, tänkte jag iallafall bjuda på blandade bilder från, som sagt, världens bästa folkpark. eller, okej, ett kort. Så länge. Mando diao 2007

söndag 25 april 2010

heja mej!

Tack vare världens bästa folkets park är jag numer en skiva rikare. Så, in your face alla ni ( läs metalgrabben ) som tycker jag lägger alldeles för mycket tid på facebook. Det lönar sig alltså ibland. First aid kit kommer dimpa ner i min brevlåda och jag är glad för det.
Kursiv

Jag ska försöka vara lite mer aktiv här, kanske genom att tala om hur skivan lät. Men, jag lovar inget. Det gör ju så ont när löften bryts...

torsdag 22 april 2010

Tjuvlyssnat

Jag ägnar mycket av mitt liv på bussen just nu. Det känns som allt jag äger ligger i min svarta, slitna väska och mitt hem är de gula axelssonsbussarna. Det är egentligen inte så farligt, jag hatar inte att åka buss, och jag åker mot något bra. Men ibland, då jävlar vill jag döda mina medpassagerare. Som i morse.

Vi hamnar framför ett par, som uppskattningsvis kan ha varit 23,5 år. Jag ser dom inte, men jag vet att killen är rödhårig, har ett alldeles för fläckigt litet skägg och att tjejen har blonderat slitet hår och en liten för tajt tshirt ( jag ska inte ens tala om hur rätt jag hade ). Nu var de kanske inget par egentligen, förmodligen bara kursare. Iallafall, killen ifråga ( som givetvis talar en blandning av eskilstunamål och värmländska) verkar så otroligt glad att få sitta bredvid ( jämte, alla mina kära smålänningar, har jag fått lära mig, är inget riktigt ord ) henne. Så mycket att varje försök hon gör att avsluta samtalet bara följs av ett par sekunders tystnad och sedan ett nytt samtalsämne. Det kan exempel ha låtit såhär;

Han : Vad ska du göra i helgen då?
Hon : Inget
Han: Va, ingenting?
Hon:
Han: jo, men nått ska du väl göra?
Hon: , eller, jag kanske ska bleka håret.
Han: Jaha!! I vilken färg då?
Hon: .... blond.
Han: Jaha! Va fint! Samma blonda som nu?
Hon: ja.
Han: Men tänk om det blir fel då? Vet du vilket märke du ska ha?
Hon: ja, jag har haft samma länge, så det ska nog gå bra.
Han: Tänk om dom slutar tillverka det då. Ha Ha ha.
Hon: ha .
Tystnat
Han: Fan vad tråkigt med allt slask.

Och så vidare. Men det var egentligen inte det viktigaste. Det viktigaste är hur otroligt uppmuntrande jag tycker det är när folk lever upp till stereotyper. Det blir så mycket enklare om man ser på en människa direkt ( eller hör) vad man ska tycka om den. Den här killen i fråga till exempel. Efter någon halvtimme så försöker han lätta upp samtalet med att låna ut ena luren till sin mp3 ( observera här att han inte är 14), tjejen som fortfarande orkar vara artig svarar snällt att det är bra, men undrar vad han lyssnar på.

- Mera brännvin heter den. Skitbra!

Jag dog. Och sen berättade han hur mycket han hatade låten Gloria ( "alltså, allt är ju bra, utan refrängen alltså. Och gloria, vem heter det egentligen?" ) Då dog jag lite till, och kom på varför jag älskar att åka buss.

torsdag 15 april 2010

Grattis på mig.

Lycka är att vakna av tända ljus, frukost på sängen och rektangulära paket. Jag har nog världens bästa pojkvän som inte riktigt vet hur bra han är.

Nu var skivan tänkt som ett skämt, men jag blev lika glad ändå. Skönt att ha någon vid sin sida när 30 års-krisen närmar sig!

Ha det gött ikväll, för det tänker jag ha.

tisdag 13 april 2010

nyinköp

Jag tog med pojkvännen till Jönköping i helgen. Mammor och pappor. Kusiner och fastrar. Alla skulle hälsa på norsken och dömma honom. Tro det eller ej, vi överlevde båda två. Stamstället välkomnade honom också med öppna armar och fuldans till Håkan hellström.

Min mamma är galen i loppisar och antikhandlare och på vägen hem mellan Västerås och Småland ville hon stanna överallt vid färgglada skyltar som vittnade om gamla möbler och läskiga vindar med skräp. Jag hittade min favorit direkt. Musikrummen.

Oftast är det bara gamla vinylskivor med dansband eller kristna julsånger. Nästan jämt är dom jävligt fuktiga och repiga också. Men två fina plattor följde med mig hem. Elvis Costello och Lou Reed. Det ni, det låter riktigt bra såhär på vårkanten när jag packar ner mitt liv i flyttkartonger igen.

lördag 3 april 2010

money, money, money

Våga visa vem du är, och ta kontakt med arbetsgivarna själv. Kanske starta en blogg ?
Så brukade min handläggare på arbetsförmedlingen säga till mig och mina kära arbetsökar-kollegor på den tiden jag inte hade en sysselsättning. Ja, med den där moderniteten internet når man ju ut till hundratals, ja rent utav miljonstals varje dag. Jag personligen snittar ju 10 läsare om dagen, så någon borde väl nappa på mina erbjudande jag tänkte komma med här idag.

Jag ska gå rakt på sak. Jag behöver ett jobb. Ett sommarjobb. Jag har absolut inga höga krav. Bra betalt, flexibla arbetstider, varierande arbetsuppgifter, trevliga kollegor och möjlighet till en karriär, annars tar jag vad som helst.

Jag kan erbjuda ett dåligt morgonhumör och varierande gnäll över arbetsplatsens val av radiostation. Dessutom är jag både snabb och slarvig!

Annars kankse jag ska börja sälja av mina skivor. Dom ökar ju så mycket i värde, dom små liven. Enligt mitt försäkringsbolag skulle jag få nästan 15 kronor per cd-skiva. Vilket ger mig en förmögenhet på nästan 4000 kronor. Det du. Att jag lagt ut mer än 10 gånger så mycket gör det hela till en jävligt bra affär tycker jag.

Annars, lite pengar i ett kuvert är ju alltid trevligt. Maila mig på sofie@fattigstudent.se så får du min adress. Tack!

fredag 2 april 2010

hemvändarhelg

Långfredagen. Påskhelgen. Årets stora hemvändarhelg. För alla utan mig, för jag sitter helt ensam här i stituna. Alla har åkt hem, fast inte jag.

Fråga mig inte varför, det bara blev så. Men jag klarar mig bra. Jag lever på msn-video och chokladbollar. Men nån inspiration att blogga det har jag inte, och tyvärr inga tips på musik heller.

Jag har en lånad dator med Spotify, och precis som jag trodde gör det mig bara deprimerad och alldeles handlingsförlamad. Den enda musiken jag har lyssnat på är musik som jag redan äger, och enda gången jag skulle lyssna på nått annat fanns det inte. Hela-världens-musik-my-as. Dessutom är inte reklamen bara jobbig. Den är svindålig också.