Stoppa Valfriheten!

( fem poäng till den som gissar rätt band )

Ni som läst det jag skriver här ett tag nu känner till den där rastlösheten jag pratar om ibland ( läs för ofta) . Hur jag spenderar timmar framför shufflefunktionen i itunes utan att egentligen lyssna på nått. Bara nästa, nästa, nä... den här kanks.., nästa. Jag har uppskattningsvis 2000 låtar i itunes, och ett gäng skivor som fortfarande inte är inlagda, ändå känns det vissa dagar som jag inte har någonting.

Tacka dileva att jag inte har spotify. Då skulle det vara tyst här hemma på kungsgatan lite för ofta. Det är en mardröm för mig att inte kunna bläddra bland min musik. Jag som är så känslig att det nästan inte räcker. Jag måste kunna ta och känna på fysiska skivor lite titt som tätt för att bli ordentligt tillfredställd .

Men det finns ju ett ganska lätt sätt att bota den där rastlösheten. Och det stavas P 3. Förutom att Christer är det underbaraste radioprogrammet, sen dom la ner Clownen luktar bensin, så spelar dom oftast riktigt bra musik. Ibland spelar dom gamla favoritartister, så man kan stänga ner webradion och spela album som man glömt bort att man älskar.

Ibland spelar dom nya band, som man lyssnar på ett tag. Ibland tröttnar man efter en stund, men är nöjd ändå för man har iallafall inte shufflat mellan Staffan Hellstrand och Mats Ronander. Och ibland, ja då hittar man nya kärlekar.

Idag sände p3 populär en intervju med en kille som heter Anton Kristiansson. Han kallade sig själv en rappare som gått vilse i Indiepopträsket. Och det är inte konstigare än att han rappar över Broder Daniel. Jag är egentligen inget större fan av rap, men det här är intressant Just för att han behandlar en känsla som jag har gått och haft ett tag nu. Låten heter Lilla London
och handlar om att börja hata sin hemstad. En hemstad som det egentligen inte är nått fel på, men man har vuxit upp där, sen försvinner alla och man känner inte igen sig längre.

Ungefär som när jag börjar hata den här stan, och längtar hem. Bara för att inse att det Jönköping jag lämnade och saknar inte finns kvar och att det här är hemma nu ( Hej, jag heter alltså sofie och jag är så känslig att någon borde skjuta mig i huvudet). Anton Kristiansson alltså, om du är lika trött på Staffan Hellstrand som jag.