Jag offrar mina skor för det gröna ljuset

För första gången sen jag flyttat hit har jag ägnat en dag åt en av de mest underbara sysslorna som finns. Att lyssna på hög musik. Eftersom jag är van vid att bo i villa, har jag varit lite försiktig och haft mina högtalare väldigt grannvänligt inställda tills idag. Men efter att ha vaknat till grannens bas ett par dagar tänkte jag att nu är det fan dags.

Så jag skruvade upp volymen, och satte på shuffel, bara för att se hur de kändes. Och det kändes bra. Jag har saknat när väggarna skakar och det liksom inte finns nånting mer att göra än att ge upp, lägga sig på golvet och njuta. Speciell bra är det när man har en shuffelfunktion som är ens bästa kompis.

Han slumpade fram Balladen om en gammal knarkare, med Thåström ( från den första flygande holländaren ) . Och den låten kan vara en av de mest... underbara berättelser. När den var slut, lyssnade jag på samma låt med Jack, Vreeswijk den yngre. Och sen när den var slut, lyssnade jag även på självaste Herr Cornelis, fortfarande samma låt.

Det roliga i sammanhanget är att jag inte tänkt på att ta reda på hur orginalet låter, så det var en trevlig och upplevelse för mej. De andra två männen med just den här sången har följt mej länge, men som sagt, aldrig hört hur det var tänkt från början. Och det var en bra tanke mina vänner.