torsdag 17 september 2009

Stjärna som är din

Som de flesta kankse vet vid det här laget bor jag nu för tiden själv. Jag bor i en ny stad som ligger långt ifrån min gamla. Och jag älskar det. Jag går upp när jag vill, jag äter vad jag vill och jag städar så ofta jag vill ( vilket väldigt förvånande är nästan varje dag ). Jag är för första gången i mitt liv bara beroende av mig själv ( och csn då kanske). Trots att jag är övertygad om att det är detta jag vill, kommer då och då en liten, liten känsla av ensamhet, eller kankse snarare hemlängtan krypande.

Det är mycket förknippar med musik. Man tror att man är kung över världen och sen shufflar itunes fram en låt som du inte var beredd och sen sitter du där och lipar om om du inte trivdes med dit liv. Bara för att jävlas liksom.

Frågan är då om man ska plåga sig själv och lyssna på herr thåström när han så fint berätta att han önskar henne allt vackert, för att hon är det bästa som han vet. Eller om man ska lyssna på aqua och dansa runt som om man vore en gamal knarkare från en annan del av norden?
Jag ska fundera på det där, och återkommer med svar imorgonbitti.

Inga kommentarer: