Min kärlek

... till Lars kan man inte göra så mycket åt. Han skulle kunna göra ungefär hur mycket skit som helst men jag skulle fortfarande sitta och lyssna på Vatten under broarna varje höst tills jag blir 96.

Men nya skivan var otroligt intetsängande. Tråkig. Men som jag sagt innan, jag ger de två månader så får vi se om den växt fast i mig som Daugava.

Men de va inte bara skivan Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen, som jag fick igår ( Fick är kankse fel ord här, för jag betalade dyra jävla studentslantar för den ). Jag hade också beställt en sångbok. 112 sånger. Och visst, den var jättefin. Lite kommentarer här och bilder där. Tråkigt bara att jag redan sett alla låtar, och kan varenda av dem utantill. Jag har en liknande bok, av Thåström. Min relation till honom är inte hälften så djup, men man kan tydligt se skilldnad i deras förmåga att skriva. Och, i den senare fick jag upptäcka texter som var som att läsa berättelser, eftersom jag aldrig hört låtarna med musik till.

Men! Precis som jag började känna mig lite bestulen och besviken hittade jag en liten ficka längst bak i boken. En till skiva! En aukustisk liten cdskiva med underbara sånger som över gränsen, dom tomma stegen och söndag 13.3.99. Och först då kom den riktiga lyckan och den så efterlängtade gåshuden.