... dom låter starka och fina som bara ungar kan.

Jag tänker i låtar. På senare tiden mycket mindre än förr, men ändå. En känsla kan stämma överens med en gammal sång, eller så säger någon nånting som Jocke Berg sagt förr.

Eller så är jag inuti en låt. Det är egentligen inte så konstigt som det låter ( eller så är det det). För det första så sker det ofta i det där stadiet mellan sömn och vakenhet, och då är man ju som bekant inte riktigt ansvarig för sina egna tankar.

För det andra så är min närmsta granne en lågstadieskola. Inte konstigt att det känns som att man är i turistens klagan då, eller?



Persoligen tycker jag det är mysigt. Men så älskar jag Cornelis också.