välkommen hem

Nä, den där jäkla "kalendern" var för tråkig. Och eftersom jag bestämmer här och ingen har sagt nått annat så sket jag i det. Bara för att jag kunde, och för att jag ville.

Det har varit lite inaktivitet här för att jag var i Norge i romjula (som inte är en plats, utan norska för mellandagarna. Tror jag i alla fall. Annars har jag fattat allt helt, helt fel).

Jag gillar Norge mer och mer, det är så spännande att lära sig nya saker hela tiden. Som att norrmän förstår mig mycket bättre när jag pratar svenska än när jag försöker mig på norskan (som ändå förvandlats från totalt låtsasspråk till ett tappert försök de senaste veckorna). Eller som att vi i Sverige borde vara väldigt glada över vårt väl fungerande snöröjningsystem. Man lär sig också småsaker hela tiden som att dippen och chipsen heter maarud, men de smakar bra ändå. Ballerina heter singoalla, fast det är dem med choklad och inte med sylt och att roligt och rart betyder andra saker än hemma i trygga fina Sverige.

Men norge har en mörkare sida också, saker som är svårare att leva med. Som avsaknaden av mintgodis. Ett fenomen som inte existerar på andra sidan gränsen, utanför Europeiska unionen! Jag, som de senaste året levt med föreställningen att marabou polka alltid skulle finnas till hand när jag behövde den, har haft ett par dagar av intensiv abstinens. Ingenstans, verken på coop prix, rema 1000 eller på bunnpris, har det funnits någonting som kunnat stilla mitt begär. Inte strong, inte mentos, ingenting! Till slut hittade jag dock en liten påse knott (för 30 spänn) som innehöll en fjärdedel mint och resten äckliga salmiakpastiller. Men det var först på flygplatsen som jag blev mig själv igen, när jag tryckt i mig 200 gram fazer marianne. Det är skönt att vara hemma igen.