Jag ber om ursäkt för mitt utbrott härom dagen. Det var kanske lite väl mycket svordommar. Paketet är lokaliserat,och förhoppningsvid finns det kvar när jag kommer hem till Tuna igen.
För tillfället befinner jag mig i Småland. Hemma hos mamma och pappa i kära gamla Barnarp. Allt är sig likt, nästan. Lekplatsen har fått en ny ställning, någon granne har målat om huset, på den nivån är det. Ingen big deal.
Eller just det, dom bygger golfbana för fullt också. Gräver gator i gamla åkrar och sånt. Fast nu snöar det mest, så arbetet ligger väl på is. Så att säga. He he.
Makkan befinner sig inte i Jönköping. Han är långt borta i nordnorge. (typ, nordligare än sydsverige i alla fall.) Och det får mig att gråta. På riktigt. Ibland när jag somnat vaknar jag och är alldeles kallsvettig för att jag drömt att han dött.
Min största rädsla är att tvingas åka tillbaka hem till lägenheten alldeles ensam. Gå igenom hans saker. Somna ensam, utan någon i hela världen att ty sig till.
Sen somnar jag igen. Och på morgonen öppnar jag världens finaste julklappar och då är jag inte ledsen mera.
God jul!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar