torsdag 2 december 2010

Day 02 – Your first love

Jag skulle kunna berätta om Johan som gick i min klass på lågstadiet. Han åt snor och en gång höll vi varandra i handen när vi sålde majblommor. Vi var ihop för jag hade frågat chans, och mest skickade vi lappar mellan varandra i skolan. Någon sa "mycket post idag" för så sa dom på Eva och Adam och vi härmade i stort sett allt dom gjorde.

Eller så skulle jag kunna berätta om en annan kärlek, som förhoppningsvis inte äter snor och som var med på spåret i fredags. Niklas Strömstedt.

Hemma hos mamma och pappa fanns ett stort skåp i körsbärsträd med skivor i som stod bredvid det evigt ostämda pianot. Det hade glasdörrar och rymde säkert 100 skivor. Där fanns några med Anne Linnet, många med Eros Ramazzotti och Absolute music 11 - 21. Det här var innan jag fick min alldels egna blåa bärbara cdspelare (alltså bärbar som i att den hade ett handtag längst upp så att man kunde flytta runt den, inte bärbar som i att man kan ha den i väskan, det skulle dröja ytterligare några år) och det miniatyrcdställ som tehcnobrorsan gjort i slöjden som jag gladeligen fyllde med Robyn, Carola och absolute music 26. Jag fick aldrig soundtracket till Titanic, men min granne Melle hade det, så vi brukade sitta på hennes säng och lyssna på Celine Dion ett par gånger i veckan.

I alla fall. I det där stora stället, det med glasdörrar i vardagsrummet, där fanns två skivor jag tyckte extra mycket om. Den ena var GES, med låtar som när vi gräver guld i usa och jävel på kärlek och Niklas Strömstedts Halvvägs till framtiden . Jag spelade den skivan så ofta jag kunde på pappas cdspelare. Jag älskade att trycka på alla knappar. ( Och det var många knappar, Oncdspelare, on på förstärkaren och så var man tvungen att välja AUX så att ljudet inte kom från radion eller vinylspelaren.)

Favoritlåten var nummer åtta som jag kallade en vän till en vän, för att den började just så. Jag tror egentligen att den heter typ bilder av dig, men jag är inte säker. När jag lyssnar idag så är det inte så himla bra faktiskt, och Niklas kan vara en av de mest okarismatiska personerna som syns på tv. Det är lite sorgligt, men så är det.

uppdatering:
Sa jag förresten att min pappa och Niklas är identiska kopior? Jag lovar lika som bär inom kort.

Inga kommentarer: