Day 09 – Your beliefs

Jag tror inte riktigt mitt budskap gick fram där igår, det blev visst lite väl melodramatiskt. Det var inte bättre förr, absolut inte. Det var bara annorlunda. Och ibland kan en liten kommentar som det där var länge sen på någon dum bild på facebook som man egentligen inte bryr sig så mycket om röra till det i huvudet. När saker känns nära och jätte jättelångt bort på samma gång. Men ja, jag saknar Jönköping. Och ja, jag saknar gamla vänner som jag tappat kontakten med.

Men tro.
Jag tror inte på gud. Jag tror inte så värst mycket på karma heller. Bra saker händer även dåliga människor. Speciellt dåliga människor som ljuger bra. Vissa får saker de inte förtjänar och andra förtjänar miljarder gånger mer än de får. För den skull inte sagt att man inte ska göra bra grejer, eller jobba hårt för det man tror på.

Jag växte som sagt upp i en ganska kristen miljö. Kyrkan har alltid funnits där. Scouter, kyrkans ungdomsgrupper, kör, konfirmation, dop och inte att förglömma svenska kyrkan som delar ut kaffe och fyllemat på helgnätter. Och på kanelbullens dag fick man alltid en kanelbulle och guds välsignelse av kristna skolföreningen. En av mina vänner har både en prästmamma och en prästpappa, och ingenting av det där har jag funderat så värst mycket över.

Men som sagt, jag tror ändå inte på gud. Jag skulle vilja hävda, som vissa ibland gör, att det är för att jag är för smart för gud. Att det är för ologiskt och att jag tror på evolution och bla bla bla. Men skitsnack! Jag tror visst att man kan vara både smart och kristen, man kan visst tro på aporna och gud samtidigt.

Men jag har liksom aldrig behövt det där, något större. Jag vet inte varför och jag bryr mig inte. Men ibland önskar jag att jag kunde tro på gud. Att ha någonting att luta sig mot, be om hjälp. Jag önskar att jag kunde tro att de jag älskat som gått bort finns hos herren i himlen och sådär.

Jag minns Oskars minnesstund som hölls i en frikyrka. Det fanns vissa personer där som hade ett slags lugn i sig. De var absolut inte mindre ledsna, de hade inte mindre sorg än någon annan, men de var trygga på något obeskrivligt sätt. De visste att han var på en bättre plats, och när de tröstade varandra med just de orden så gav det just tröst. Jag själv blev bara mer ledsen, mer arg och mer allting.

Man kan säga massa saker om religion. Det kan gå jävligt illa om det sköts fel, och i de flesta fall så tror jag att världen skulle klarat sig mer än bra utan den. Men jag skulle ge vad som helst för den trösten som det kan ge, och den där styrkan.