Jag är inne i en svacka. Någonting har hänt och jag känner inte igen mej själv, eller mitt beteende.

Man skulle kunna likna det vid en musikalisk rastlöshet. Eller bara lite ångest inför framtiden.

Jag har kommit på mej själv med att sitta på bussen i en halvtimme, utan att lyssna klart på en enda låt. Jag har blandningen på och byter låt. Och sen byter jag igen, och igen. Och en gång till. Jag bara bläddrar och bläddrar. Letar efter den perfekta åka-buss-mitt-på-dagen-låten, men rätt som det är så är resan slut och jag hittade den inte.

Det har inte bara med musik att göra, hela mitt liv går just nu ut på att jag inte gör nånting, jag bara byter inställning och drömmar hela tiden. Jag vill inte lyssna på samma låt för länge, för tänk om jag missar en annan låt, som egentligen är bättre? Jag vill inte välja någonting, för att jag då indirekt väljer bort någonting annat.

Men mitt i all denna framtidsångest, arbetslöshet och rastlöshet så fick jag ett ryck i morse. Jag städade. Jag skurade mina golv, jag dammade mina lister, jag damsög min madrass, jag putsade mina fönster. Och jag lyssnade på Torsten Flinck.

Jag gillar honom. Jag gillar vildvuxna rosor. Inte för att alla andra verkar tycka att det är värdelöst och jag bara vill vara emot. Jag gillar det. På riktigt.