Rob gordon...

...är lite min hjälte. En fiktiv Mixtapeshjälte.

Jag brukade göra blandskivor förr. Jag har nog en liten talang för att välja förfestmusik. Jag kunde få folk att dansa, skratta och sjunga med i den där låten från 97 som alla hade glömt.

För nån vecka sen fyllde en bekant till mej 20 och jag tänkte att den perfekta presenten borde ju vara en blandskiva. Och mycket riktigt, så länge jag fick spela skivan var alla glada, det är helt enkelt väldigt svårt att motstå Håkan när man är på lyset.

Det där satte lite en boll i rullning och nu sitter jag här och filar på ytterliggare en skiva. Det är otroligt roligt. Kreativt, intresant, nostalgiskt och utmanande. För det är inte bara ta sina favoritlåtar och bränna ner dom. Nej, det är mycket mer tanke bakom det än så, eller iallafall borde det vara det.

För det första ska man ska ha ett tema. Det måste finnas ett samanhang, en röd tråd mellan låtarna. Eller en känsla som förenar dom.

För det andra måste man ta hänsyn till den som ska få skivan ( om man nu inte gör den till sej själv) och dens smak. Det är inte alltid okej att tvinga på nån annan ens smak, iallafall inte utan stil. Jag blev därför otroligt nöjd med öppningspåret på min blivande vara-hemma-och-mysa-med-min-nya-blandskiva-skiva till någon som verkar gillar buzzcocks, nämligen Nouvelle Vague version av Ever Fallen in love.