fredag 26 november 2010

farväl.

Det kom just in en man med en väska på jobbet. Han verkade stressad och frågade om vi kunde förvara den ett par minuter. Den var inte särkilt tung, och han hade skägg. Inte talibanskägg, men ändå, skägg.

Jag log och tog emot väskan och mannen sprang iväg.

Nu kan jag inte sluta kolla på väskan. Jag har jävligt hög plus och stirrar maniskt på den gröna ticaknde bomben. För det är klart att det är en bomb i. Varför skulle man annars be någon förvara en väska några minuter?

Jag fattar att man inte kan springa runt med en väska hela dagen (eller vänta! det fattar jag inte alls, välj en praktiskt ryggsäck nästa gång, istället för en jävla sportsbag utan axelrem!) men vad för typ av aktivitet kräver absolut väsklöshet.

Dessutom har de där några minuterna gått nu...

Så nu kan jag bara vänta. Snart ringer någon, och då är det jag som får ta emot dödsbeskedet mot Mälardalens Högskola. Om inte alla dör så lär ju jag göra det iallafall, eftersom jag sitter bara någon meter från den där jävla väskbomben.

Så tack för mig. Det var trevligt att få vara med en stund iallafall...Jag fullföljer mina plikter här som informationsasstistentvikarie. Ni andra: Rädda sig den som kan!

Inga kommentarer: