Omorganisering...

... i min skivsamling blev det idag. Nördigt, javisst. Men alltid lika kul att gå igenom varenda liten skiva, lyssna på band som man glömt att man älskar. Upptäcka att skivor man sågat inte är dåliga, bara annorlunda mot vad man förväntade sig. Jag vet att jag är tråkig och enkelspårig, men ingen är som Winnerbäck.

Jag vill be Daugava om ursäkt, jag vet att den inte är Vatten under broarna. Men den är bitvis otroligt vacker, bara lite mindre konsekvent.

En tätort på en slätt är söndermarken, fast 2007. Tidvis är "du hade tid" fast efteråt, när tiden är slut och det verkligen är över.

Att resa genom min skivsamling är att resa genom tiden, och mitt liv. Man kan följa min resa från Carola och Gyllene tider till Winnerbäck och Navid, via Cornelis och Fred Åkerström.

Varje skiva har sin egen berättelse, för väldigt sällan har jag hört en låt på radion, och sen köpt albumet. Oftast är det mer intresant än så. Det är kärlekar, festivaler och bröder och döden som väglett mej. Låtar kommer med dofter, känslor och dagboksinlägg som försvunnit långt in i garderober som väntar på att få befrias.

Det är skönt att ha nånting som bara är mitt. Ingen annans, bara mitt eget. Jag tror att musiksmaken säger otroligt mycket om en människa. Den och dagböckerna.