En fredagkväll spenderar jag helst med på spåret, lite mat, eventuellt ett glas vin och trevligt sällskap. Detta upptäckte jag igår, och jag antar att det officiellt gör mig till en glad pensionär. En stolt sådan.
Jag älskar På spåret. Och mest älskar jag musikinslagen. Igår spelade Augustifamiljen Men bara om min älskade väntar, som förmodligen är en av de vackraste sångerna jag vet. Tillsammans med Anna Järvninen blev det kanke i tråkigaste laget, men jag hade en mycket trevlig kväll där jag tävlade tillsammans med pappa och mamma. Sen gick jag och la mig . Den här helgen har jag inte gjort någonting egentligen. Och det är så underbart. Oftast känner jag mig stressad när jag kommer ner hit, det är så många man vill träffa och så mycket man vill passa på att göra. Men inte den här gången. I två dagar har jag sovit, ätit och badad badkar. Idag ska jag åka på roadtrip, och sen dricka mängder av te innan jag sätter mig på tåget hem. Hem till Eskilstuna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar