Som sagt, jag är trött på nästan all min musik just nu. Fast samtidigt är jag inte den som plockar random band och skiter i vilket. Antingen ska jag lyssna på nått jag tycker om, eller så ska det vara nått nytt som jag med högsta sannolikhet kommer att tycka om.
Så av en händelse kommer min inneboende hem från en helg i Stockholm. Det första jag ser när han står där i hallen är en alldeles ny Benganspåse. Jag är som en gam. Bara det att grabben köper skivor gör att jag tycker om honom ungefär 47 procent mer än annars, och sen vet jag sedan innan att vi har musiksmak som kan leva sida vid sida i fin harmoni. Våra skivsamlingar består till kanske en tredjedel av samma skivor, resten är sånt där som jag borde lyssna på, eller som jag skulle kunna lära mig att tycka om. Det fungerar nästan på samma sätt om man vänder på det. Även om jag inte fick honom att lyssna på dileva när vi gick på gymnasiet.
Fem skivor kom han med med. Smiths och hästpojken och för mig tre okända band. Jag tror jag kommer må bättre i slutet av veckan. Fem skivor att lyssna in mig på, plus Shout out louds som jag fortfarande jobbar lite på...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar