snälla tomten..

För nått år sen deklarerade min mor att hon har slutat köpa skivor till mig, och att jag därför inte längre är tillåten att önska mig några när släkten ringer för att höra vad jag vill ha av tomten. Detta är otroligt sorgligt, och ganska korkat. eftersom det uppebarligen är helt okej att önska sig böcker, filmer eller pengar att köpa skivor för. Iallafall, idag tänkte jag dela med mig av min imaginära skivönskelista :

De första tre är skivor jag inte hunnit köpa/som inte släppts än.

1. Pärlor och svin - Carolina Wallin Peréz
2. New african sports soul café - Daniel Gilbert
3. Säg ingenting till mig - Melissa Horn

Sen finns det skivor som jag helt enkelt bara saknar av en eller annan anledning, ( oftast den sjukt sorgliga anledningen att jag laddade ner musiken och la pengarna på andra album/mat). Det finns givetvis en miljon album som jag inte äger, med de här är de som fattas mig mest.

1. Lars Winnerbäck - Solen i ögonen.
2. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
3. Lars Demian - Elvis, jesus och jag
4. The smiths - The queen is dead. Givetvis på LP
5. Radiohead - Ok Computer
6. Marit Bergman - Baby dry your eyes
7. The sounds - Dying to say this to you
8. Cobra Carlie - Jag kommer tappa det.
9. Lars Winnerbäck - stort liv
10. Lykke Li - Youth novells

Sista kvällen i Eskilstuna...

är det egentligen inte ikväll, men förmodligen den roligaste på ... ungefär jämt. Folk här uppe börjar droppa av för att fira jul i sina respektive hemstäder. Men först ska vi fira att det är fredag.

Om en timme blir jag hämtad av en limousine som ska ta mig och vinsprängarn till en fotostudio där vi ska bli sminkade och fotade innan jag ska ut i det otroligt heta nattlivet i den där här skitstan. Jag är egentligen inte så tjejig av mig, men eftersom jag köpte jordens ungefär snyggaste klänning innan skottlandsresan ser jag fram emot att få bli fotograferad av ett proffs, lite som balen all over again.

Sen ska jag ta med mig två grabbar till Raw, för att gå på U2-kväll. Jag bestämmde mig för att gå när dialekten här uppe gjorde det svårt för mig att förstå, och jag helt enkelt trodde att det var youtube-kväll som jag köpte biljetter till. Men det här blir nog också kul. Jag kommer vara snygg, som sagt.

Någonting märkligt har hänt. Jag tror aldrig det har hänt innan, och om det har det så har jag glömt det vilket bara stärker min tes ytterligare.

Jag har för första gången i mitt liv träffat någon som jag kan disskutera musik i flera timmar med, utan att hitta en enda gemensam nämnare. Det tog till tredje dejten innan vi kunde enas om att grabben i fråga faktiskt ägde Cardigans första album, och att jag egentligen tycker att Opeth är helt okej.

Detta är både skrämmande och jävligt intresant. Jag kommer upptäcka sjukt mycket musik som jag inte hade en aning om, och jag kommer ( förhoppningsvis ) kunna frälsa ytterligare ett thåströmfan. Frågan är bara hur länge man tycker att killar som gillar metal ( alltså den sortens metal där Opeth är "det lugnaste jag lyssnar på" ) är charmiga?

Liveblogg!

På www.studentjavlar.se pågår just nu liveblogg. Missa inte min roadtrip med asbra skitmusik.

Svt

Svt är fan bäst. Kom hem igår efter en alldeles, alldeles perfekt helg i skottland hos min älskade Becca tillsammans med vinsprängarn och Agnes . Vi har druckit wiskey och träffat Italienare som gillar cccp och Modena city ramblers.

Iallafall, när jag kommer hem slår jag på tvn och slökollar på reprisen av På spåret. Jag älskar På spåret. Anderas Carlsson gjorde ett medley på Oasis och the smiths bland annat. Jag hade glömt bort hur bra det kan vara ibland, och man borde lyssna så mycket mer på brittisk musik överhuvudtaget.


Det här är egentligen en av mina favoritlåtar. Det är bra, helt enkelt.

inspiration

Jag ser mig själv som väldigt musikintreserad, och i en hel del fall också ganska musikaliskt allmänbildad. Vissa perioder ägnar jag större delen av mina vakna dygn att lyssna på musik, läsa biografier, porrsurfa på merchsajter och lusläsa Spin, sonic och Mojo. Jag älskar att upptäcka nya genrer och artister. Att ha koll.

Just nu är inte en sån period. Just nu är min smak så jävla tråkig och jag får hjärnsläpp när www.studentjavlar.se ber mig komma med tips. Det märks ju delvis här, meningen är att jag ska kunna hitta nya spännande artister att dela med mig av. Det gör jag inte.

Det som krävs då är någon som inspirerar dig, utmanar din kunskap och förmåga att hitta passande musik till personer eller tillfällen. En vän, eller bekant, från förr tog kontakt lite random idag. Det visade sig att han håller på att förföra en italiensk kvinna, och jag som för inte så längesen blivit förförd av en italiensk man hade mängder av italiensk kärleksmusik på lager. Vi satt och diskutera lite fram och tillbaka och efter ett tag sitter jag och lyssnar på Einsturzende Neubauten. Det är gitarristen från Nick Cave and the bad seeds, Blixa Bargelds band som började spela för hundra år sen ( alltså 1980 ) men som tydligen fortfarande existerar. Det är tysk industrimusik med hemmagjorda instrument som stenar och skrot. Jävligt spännande och inspirerande ska jag tala om.

Nostalgitrippar

"You're a sex bomb love machine
69 shots o' gasoline
You're a piece of good 'ol fashion
Second to none you're the main attraction
Sirens screaming lights are flashin'
A burst of ragin' passion
Yer the cutest sweet i've ever seen
Yer my lady queen obscene"


Ibland hittar man oväntade saker på oväntade platser. Imorse hittade jag någonting som såg ut som en gulnat brev. Ett ihopvikt gammalt a4 ur ett kollegeblock låg under min soffa. Jag har ingen aning om hur det hamnade där, men det gjorde min dag.

Det var en låtlista daterad 4/11 2005 som jag fick av min barndomsbästis Sofia. Den låg ihopvikt i ett cdfodral tillsammans med en skiva som jag var tvungen att leta upp, Crashdiet - Rest in sleeze.

Jag hade en sån period ett tag där, 2005, och var såhär snygg en kväll när vi drack alldeles för mycket hemagjort vin som vi snott av ovan nämnda bästis och hennes systers föräldrar, och blev utslängda från klubblokalen.

Jag har lyssnat på skivan hela dagen, och ja, jag tycker fortfarande om den. Det är lite sorgligt att han gick och dödade sig själv innan de fick göra några fler plattor.

Tack vännen.

Sitter här ensam i min lilla lägenhet i skittuna med en bakfylla som inte riktigt vill ge med sig. Gårdagen var ovanligt trevlig för att ha tillbringats den här i stan. Jag visade en grabb både Sylvia och macbeth. Det senare bjöd på ett rockabillyband vid namn Flat foot. Ett roligt band på ett trevlig ställe där vi två var minst 20 år yngre än alla andra.

Höjdpunken idag har varit ett samtal från Herr Winnerbäck. Jag vet att vi har gjort slut och jag håller på att gå vidare, men jag blev så glad när han sjöng Varning för ras för mig. Tack vännen!

The breakup.

Idag hände en märklig sak. Jag skulle boka in ett möte med studentjävlarna, för det skulle intervjuas och fotas. Men ingen förutom jag kunde komma. Det är givetvis inget märkligt med det i sig, jag har för mycket fritid och borde inte bli förvånad över att folk i min närhet har ett liv. Det konstiga var att alla tre skulle se Lars Winnerbäck i Västerås . Utan mig.

Det här är första gången jag inte tänker se Lasse på en turne sedan 2005. Jag upptäckte alldeles nyligen att nu har jag verkligen kommit över honom. Det är lite som Winnerbäck själv sa ( jag tror det var i boken som följde med efter nattens bränder ) Jag träffade en kvinna, blev kär och vips så kom jag över henne tio år senare.

Okej, han kankse inte sa exakt så, men det var iallafall det han menade. Så nu går jag vidare med mitt liv. Den 14 augusti 2005 såg jag Lars winnebäck för första gången, och nu blir det nog inga fler. Det blir ändå aldrig så bra som den där magiska kvällen när jag var 15 och nyfrälst.

3 a.m

Det finns en skiva som återkommer till mig ibland. Oftast är det nätter när jag inte kan sova, som denna.

Jag skulle vilja slå in den i röda snören och skicka den till några gamla kärlekar och pojkvänner.
Det finns två -tre personer som jag spenderat mängder av nätter som denna med. Men jag glömde alltid den här, och jag vet att de skulle ha gillat den...

Det är nått visst med nätter, musik låter alltid så annorlunda. Jag skulle så gärna vilja dricka vin direkt ur flaskan och lyssna på vinylskivor ikväll. Med någon som jag inte känner än. Dela en musiksmak, få höra nya favoriter och upptäcka att någon annan fungerar ungefär som jag. Disskutera musik och skivor som om dom faktiskt var så jävla viktiga som det känns.


"I'd write it down but I can't concentrate/Words won't obey they do as they please/And all I am left with are these... "

Det är en av de första skivorna jag ägde med Elvis Costello, when I was cruel som spökar hos mig inatt. Inte den bästa, inte alls, men den är... min.