Jag ser mig själv som väldigt musikintreserad, och i en hel del fall också ganska musikaliskt allmänbildad. Vissa perioder ägnar jag större delen av mina vakna dygn att lyssna på musik, läsa biografier, porrsurfa på merchsajter och lusläsa Spin, sonic och Mojo. Jag älskar att upptäcka nya genrer och artister. Att ha koll.
Just nu är inte en sån period. Just nu är min smak så jävla tråkig och jag får hjärnsläpp när www.studentjavlar.se ber mig komma med tips. Det märks ju delvis här, meningen är att jag ska kunna hitta nya spännande artister att dela med mig av. Det gör jag inte.
Det som krävs då är någon som inspirerar dig, utmanar din kunskap och förmåga att hitta passande musik till personer eller tillfällen. En vän, eller bekant, från förr tog kontakt lite random idag. Det visade sig att han håller på att förföra en italiensk kvinna, och jag som för inte så längesen blivit förförd av en italiensk man hade mängder av italiensk kärleksmusik på lager. Vi satt och diskutera lite fram och tillbaka och efter ett tag sitter jag och lyssnar på Einsturzende Neubauten. Det är gitarristen från Nick Cave and the bad seeds, Blixa Bargelds band som började spela för hundra år sen ( alltså 1980 ) men som tydligen fortfarande existerar. Det är tysk industrimusik med hemmagjorda instrument som stenar och skrot. Jävligt spännande och inspirerande ska jag tala om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar