hemlängtan...

Nu har julen sjunkit in, klapparna är öppnade, julmaten uppäten och juldagen avklarad. Har hunnit säga hej till de allra flesta gamla vänner och känner att Jönköping faktiskt är helt okej ändå. För de senaste dagarna har jag upptäck en sida av livet jag verkligen verkligen saknar hemma i Eskilstuna.

Det skulle kunna delas upp i tre delar vad av två lämpar sig för detta forum ( jag hade alltså kunnat skriva två delar, men jag vill så gärna tala om att jag inte är så jävla töntig som jag ser ut och berättar allt här på bloggen. Jag har alltså ett privatliv.).

Det första är kebabsåsen. Jag har alltid tyckt att det är ganska nördigt och lite överdrivet att bry sig om en sån banal sak som en sås. Men nu har jag äntligen förstått, det handlar om en hel fyllematskultur. Jag dör lite inombords varje gång jag står på torget i skittuna och äter mosrulle från grillen efter ännu en kväll på Harrys. Jag hatar det! Jag vill ha pizzerior som är öppna längre än krogarna. Jag vill ha pizzerior där man springer på gamla vänner och känner sig som en del av nånting. En del av en stad som vet vad kroppen behöver efter en lite för lång bongokväll.

Det andra är att vakna upp dagen efter av att killar i skägg pratar vinyl som tydligen ska spelas på 16 varv, eller diskuterar högljutt om vin på italienska och franska. Varför består aldrig efterfester hemma av gitarrkillar och white stripes eller Manu Chao? Jag kommer sakna att sitta uppe till klockan sju och titta på fallna ( läs däckade ) kamrater när de sista tappra hemvändarna sjunger mer eller mindre falskt till radioheads creep.