Någonting märkligt har hänt. Jag tror aldrig det har hänt innan, och om det har det så har jag glömt det vilket bara stärker min tes ytterligare.

Jag har för första gången i mitt liv träffat någon som jag kan disskutera musik i flera timmar med, utan att hitta en enda gemensam nämnare. Det tog till tredje dejten innan vi kunde enas om att grabben i fråga faktiskt ägde Cardigans första album, och att jag egentligen tycker att Opeth är helt okej.

Detta är både skrämmande och jävligt intresant. Jag kommer upptäcka sjukt mycket musik som jag inte hade en aning om, och jag kommer ( förhoppningsvis ) kunna frälsa ytterligare ett thåströmfan. Frågan är bara hur länge man tycker att killar som gillar metal ( alltså den sortens metal där Opeth är "det lugnaste jag lyssnar på" ) är charmiga?