..here we go again

Okej, nu är det söndag. Och imorgon är det måndag. Återigen sitter jag här och förbannar mig själv för att jag skjutit på plugg i ett par veckor.

Imorgon bitti ska jag lämna in en informationstext om en hobby. Vem fan har en hobby?! Vad räknas som en hobby? Jag spelar inte golf och jag har ingen trädgård där jag odlar lök och hemmagjord potatis. Jag försökte skriva 3000 tecken om att samla på skivor, lukta på vinyl och att ligga på sängen och inte göra nått. Det blev sådär bra.

I stället sitter jag här och förvånas över hur likt skånska och kräk är. Lyssna på när Mikael Wiehe sjunger fråga Guillermo Marquez jara ( eller vilken sång som helst) så förstår du. Det är underhållande. Funderar på att ringa nån i Malmö på måfå bara för att fråga om dom kan säga Hur många halmstrån krävs det?

Uppdatering...

Nu såhär på kvällskvisten börjar bakfyllan lätta. Efter en micromiddag, med tillhörande bakfyllecola och ett gäng halvkassa filmer mår jag faktiskt helt okej. Och kan äntligen njuta av att ha haft en av de bästa kvällarna de här deceniet. För alltså, gårdagens spelning var det absolut bästa jag sett på oerhört, oerhört länge.

Demian är en poet. En poet som vågar säga att att halva regeringen är horor ( eller nått sånt, ni förstår poängen?). En av de få gamla gubbarna som fortarande vågar vara politiska och som glatt signerar skivor som kostar en hundring efter spelningen. Jag är så uppspelt att jag förmodligen kilar och ser honom på Raw i helgen igen, bara för att.

Jag blir lite arg på mig själv att jag glömmer bort vad jag har för musiksmak. För det är det här jag gillar. På riktigt. Ibland vill jag vara häftig och namedropa crediga band efter crediga band. Men det här mina vänner, det älskar jag. Inte för att någon sagt åt mig ( snarare tvärt om ), utan för att jag gör det.

Har du en stund över kan du ju titta på det här . Alldeles alldeles underbart

http://www.youtube.com/watch?v=O10hAl7rLVo

Lycka.

Gårdagen var ett enda rus av lycka. Demian var fantastisk. Verkligen.

Ingen annan skulle kunna få mig att gråta till "Här kommer alla känslorna..." ( ja, den där med per gessle ) det är helt otroligt.

Idag är jag bakfull. Och kall. Vi va i ett flow så att säga och jag bör inte umgås för mycket med personer som tar allt jag säger bokstavligt. Jag blir bara doppad i fontänder mitt i natten då.

Tydligen har mina kära korridorsgrannar bestämt sig för att ha fest ikväll. Det uppskattas inte, jag orkar inte ta på mig byxor och jag har redan hört Wiskey in the jar tre gånger nu. Och klockan är bara fem.

Doobi doobi doobidoo

Jag är en såndär som gillar kvalitetsmusik. Jag gillar kvalitetstv. Jag gillar kvalitetsmat. Jag gillar kvalitetsvin och jag gillar kvalitetsunderhållning. Men jag älskar ta mig sjutton skräp.

Efter en vecka med en personlig, italiensk kock som tycker om att göra hemagjord pasta, pesto från grunden och sådär, då längtar jag efter en burk kall Ravioli från Eldorado. Lyssnar jag för mycket på instrumental, experimental (förvisso underbar) musik får jag panik och måste liksom rensa min hjärna med lite åttiotalscrap a 'la Nena.

Nu spenderade jag gårdagkvällen med att knarka Six feet under ( och låtsasligga med snygg-nate) så därför behövde jag unna mig lite skräp ikväll. Och då menar jag inte skräpskräp, sånt där som man egentligen inte vill titta på. Utan tv som man älskar, men nånstans fattar att nja, det är kankse inte riktigt okej ändå.

Jag har kollat på fem ( ja, fem! ) avsnitt av Doobidoo ikväll. Man kan ju tycka att det är lite märkligt. Det är dåliga skämt, tråkiga klipp och jättedålig musik ( tänk melodifestivalen från 68. ) men ändå är det alldeles, alldeles underbart. Jag är i hemlighet lite förälskad i mysfarbrorn Lasse Kroner och just nu tycker jag att Sara Löfgren är ganska cool ( vilket förhoppningsvis går över om en stund ) .

Sen någon uppfann svt play finns det inte längre någon mening med att ha tv . Men nu bultar mitt hjärta rött så jag betalar gladeligen två tusen spänn om året för att svt ska få producera tv. Bara för att någon ska konkurera med jävla äckeltv3 och ensamma bönder, mammor, kändisar och vad-det-nu-är-som-söker-vad. Det och att jag är kass med pengar.

Den åttonde oktober

.. är det inget speciellt med, egentligen. Men jag känner på mig att detta kan bli en bra dag.

Jag önskar så att jag hade mina skivbackar hos mig. Idag är en perfekt dag för att sitta på ett golv med ett gäng skivbackar . Jag saknar doften av svart, underbar vinyl och det där raspiga ljudet när det fastnat lite ludd på nålen. Och fotografierna som gör sig så mycket bättre på omslagen som är stora som tavlor.

För den som råkar sitta på ett ex av Viskningar och Rop med Peggy säger jag bara, lyssna på den idag. Solen skiner och det är en bra höst.

Höstmörkret...

...är nog inte sådär hemskt som jag brukar föreställa mig ändå. Jag har fått för mig att det är hemskt, vått mörkt och jävligt. Men så satt jag i vardagsrummet hemma hos vad som har kommit att bli min lilla Etunafamilj. Makaronipuddig och finvin. På en vanlig sketen Tisdag som mamma skulle sagt. En promenad hem i kylan, fast med kängor och en varm jacka, så att jag inte frös alls. Kom hem till en lägenhet som är precis så som jag själv vill ha den ( lite, lite mer disk än behövligt kankse, men still... ) och Robin som ligger och sover och Lars Demian som sjunger för mig i mina helt okej högtalare. Så nej, nån skithöst, de kommer de nog inte bli iår.



På Fredag spelar han ( Demian alltså ) i Västerås och jag ska åka och hälsa på en gammal, trogen vän till mig där. En såndär riktigt vän. En vän man träffar ungefär var fjärde år men fortfarande kan berätta allt för. Och gå på spelnigar med. Senast var det Herr Skitdylan som stod på schemat och jag hoppas verkligen att den här ( mycket kortare och mycket billigare ) resan blir lite, lite mer värd.

Ungefär såhär söt är katten Robin föresten, för den som undrar.

Tentavecka...

.. är ett uttryck som jag älskar. Det går ungefär ut på att under ungefär en veckas tid är det okej att inte städa, diska, duscha, vara trevlig, eller befinna sig utanför lägenheten överhuvudtaget. Det är för alla som är som mig och inte gör nått när man borde, och sen en vecka innan tenta får man sjukt mycket och göra.

Jag går på en utbildning där vi inte har särskilt mycket tentor, eftersom det i grund och botten är nån form av praktisk inriktning Men jag tycker de låter så fint; Ursäkta att jag luktar lite illa och ja, jag vet det är kattbajs där... men du förstår. Tentavecka! Och så är man förlåten. Underbart praktiskt.

Jag trivs ganska bra att kliva runt i min egen skit. Jag mår bra av att ha papper och kläder där jag själv lagt dem. Jag hade kunnat städa. Jag hade kunnat ha de fint. Men så upptäckte jag en underbar röst och mina planer på att putsa fönster får helt enkelt skjutas lite på.

Jag hittade en röst vid namn Sufjan Stevens . En Amerikans folkrocktypavkille som är alldeles underbar. Det är mysigt och varmt och passar så himla bra idag tillsammans med raggsockar och en kopp nyinköpt höstte. Och världens sötaste kattunge.

Jag har fått två album The Avalanche och Illinois. När jag tittade runt lite, upptäckte jag att han även spelat in ett som heter Songs for Christmas. Och eftersom de börjar närma sig jul ( jag är skadad, jag var på Ikea häromdagen och ja, dom har börjar julpyntat ) tyckte jag det var väldigt intressant Jag hatar som bekant allt vad traditionell julmusik heter. Och jag tror att det är där mitt hat för självaste julen bottnar. Skulle jag bara hitta lite mer stämningsfull, bra julmusik kanske jag skulle kunna lära mig att tycka om den igen...

Just nu...

.. eller snarare den senaste veckan borde jag pluggat på en grej. En grej som ska gruppdisskuteras om ungefär en timme. Jag har inte börjat. Jag har ingen framförhållning alls.

Gårdagen skullle bli pluggkväll för mig den i min klass som är precis som jag. Så nej, det blev inget plugg, det blev vin och hemrullade cigaretter.

Somnade sent, med min lilla kattbäbis bredvid mig. Och nångång vid tretiden fick jag ett mess. Jag är klar nu! ha! Jag blev lite förbannad men somnade snart igen och fortsatte drömma om hur jag gjorde saker annorlunda i fredags och hur trevligt det är att ligga med Snygg-Anders och hans kompis Du-har-en-röd-jacka-och-spelar-visst-i-band-Max ( nej inte samtidigt. ) .

Jag vaknade ( för en timme sen) av att en annan klasskompis, hon som är precis min raka motsats, men det bästa som kunnat hända mig, skällt på mig och svurit lite för att jag skulle komma upp. Messet var en dröm och jag är fortfarande inte ens halvägs. Men vet du vad. Jag gör det ikväll, för jag har levt en vecka utan Thåström och jag kännde att vi behövde spendera lite kvalitetstid tillsammans precis just nu.

Du vet sådär, ligga på sängen/golvet och inte göra nått mer än att lyssna. Kankse behöver katten, Robin, bli klappad lite också.

Hallå grabben...

... här står du och är ett kex?Eller fan, jag menar... Du är snygg. EFTERFEST?!

Ett tips inför framtiden, för alla er som försöker ragga på sveriges snyggaste sångare. Gör det inte! ( om du själv inte råkar vara en talangfull, snygg 26åring . Då är det okej. Om du är en svinpackad student så kommer du bara göra bort dig. )

Men ja, jag kännde mej skitsnygg i min lånade bikerjacka modell underbar och de snyggaste skorna jag ägt i vipbaren tillsammans med bandet och framförallt Moneybrother himself.  Jag är en wannabegroopie, och jag älskar gratisdrinkar. Jag ska skärpa mig, jag ska verkligen försöka. 

Om det inte va klart nog, så var jag alltså  på spelningen i fredags, som inte var på raw, men på lokomotivet. Och de va grymt ( förutom efterfesten som bara steg mig åt huvudet ) . Jag gillar den här stan mer och mer, så fort jag går över vattnet och ifrån allt vad mcdonals, Harrys och Gina tricot heter. 

 Det finns faktiskt mycket att göra här, vilket var en väldigt positiv överraskning. Om nån vecka spelar tillexempel Lars Demian här. Om du råkar gilla honom och vara i närheten av etuna är de bara att höra av dig, jag kan behöva sällskap/vägvisare.  Och nån som säger åt mig när det är dags att gå hem.