... är lite av en helig plats för mej, precis som alla andra folkparker. Jag är glad, och stolt över att kunna säga till mina barnbarn att; Där minsann, hängde vi jämt som ungdomar. Folkparker borde bevaras och utnyttjas.
Jag har fina konsertminnen från parken, min första riktiga rockkonsert till exempel, The sounds i sjuan. En annan höjdpunkt var Marit för nått år sen. I vår ska jag ta tag i mej själv och infinna mig på popadelica också, som ser ut att bli grymt.
Idag så fick jag migrän och gick hem från jobbet. Tog mina mediciner och somnade. Vaknade framåt tio och var pigg, slog på tv och den underbara lilla burken visade ett avsnitt av Dom kallar oss artister ( Jag borde verkligen, verkligen ha följt det från början). Programmet handlade om Hellakopters och var inspelat i just Huskvarna. Jag har nog aldrig sett nått inspelat därifrån, förutom en och en halv minut på första winnerbäck dvdn då, och det var kul att se massa bekanta ansikten i publikhavet. Den här stan är trots allt inte jättestor.
Jag är inget stort fan av hellakopters, men såhär i efterhand så känns det som om jag kommer ångra att jag inte såg dom, den där sista gången. Jag önskar lite att jag gett dom en chans från början. Men kanske skönt att slippa själva sorgmomentet. Jag skulle aldrig klara av en avskedskonsert med ett favoritband, jag har alldeles för mycket separationsångest för det. Jag får vara nöjd att jag såg dom 2006, i världens bästa parken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar