måndag 5 januari 2009

Idol

Idol är ett ganska dåligt program. Eller, ett väldigt dåligt program. De där månaderna när man matas med löpsedlar om att deltagarna är ihop med varandra och programledarna borde sparkas är mycket, mycket värre än Schlagern. Jag slipper liksom aldrig undan heller, för 90 procent av mina vänner är sådär jobbigt insatta och vägrar gå ut på fredagar för då ska man se på helvetet också. Jag tycker inte ens om sånna där värdelösa additions, eftersom allt bara är skådespeleri.

Det värsta är att jag tycker man slösar så sjukt mycket talang, för deltagarna kan ju uppenbarligen sjunga. Men att tävla om att få sälja sin själ till djävulen är både sorgligt och korkat. MEN:

Amerikanska versionen är underhållande. Det är trevligt att lyssna på oförstörda 16-åringar. Nu verkar tv400 sända hela säsonger, så jag sitter som klistrad. Inte för att se vem som vinner, utan bara för att underhållas såhär på förmiddagarna.

Höjdpunkten hittills var idag när en kille sjöng It's all comming back to me now. Jag har en liten hatkärlek till Celine Dione. Hon har en sjukt jobbig röst, och en ännu värre personlighet ( jag känner henne inte rent personligt, men det bara verkar så) Men jag kan inte hjälpa att gilla hennes musik ibland. Som just den låten, arrangemanget tilltalar mej, och uppenbarligen var det en bra låt när man tog bort hennes skrik och ersatte med en liten pojkes stora röst.

Och låten Halleluja är otroligt uttjatad i idolsamanhang. Men den är bra, och dreads är snyggt.

Inga kommentarer: