The boat that rocked

Igår gick jag lite spontant på bio. Vi klev in och tänkte bra se oss för om det kunde finnas nån film som föll oss i smaken. Valet stod mellan The reader, som jag gärna skulle vilja se eftersom jag älskar Winslet, och The boat that rocked. Eftersom vi var lite halvtrött och inte på humör för ett drama föll lotten på det senare. Jag hade inga förväntningar på filmen, och jag tror inte min kamrat hade det heller.

Men den visade sig vara riktigt trevlig. Alldeles lagom en halvseg tisdagskväll. Inget mästervärk, men smårolig och med en riktigt grymt soundtrack, vilket gjorde mer än halva filmen. Jag är inget direkt fan av 60tals musik egentligen, men då och då tänker jag att jag kanske borde lyssna lite mer på det.( I och för sig känner jag så ofta, häromdagen funderade jag på varför man inte lyssnar mer på jazz exempelvis)

Jag äger trots allt lite skivor med musiken som spelades, även dom ligger lite för långt bak och har spelats lite för få gånger för att det egentligen ska räknas. Förmodligen är några av dem sådana jag fått av min morbror, grovsopsmannen.

Men jag gillar The Kinks, jag gillar Bowie och nu för tiden gillar jag uppenbarligen The Turtles också.

Om man orkar kan man faktiskt göra lite roliga liknelser i filmen. För dom som inte vet det så handlar den om ett gäng djs som går till sjöss för att kunna sända piratradio från internationellt vatten, eftersom stadsradio mer eller mindre vägrade spela pop och rock i början av 60-talet. Samtidigt som regeringen gör allt för att kunna stänga ner dom.

Och även om det kanske är lite långsökt så går det nästan inte att förbise likheterna till dagens fildelningsdebatt. Musiken, och tekniken som mer eller mindre delar två generationer. Jag antar att det kommer göras filmer om Piratbay och dess skapare om säg, 40 år.

http://cdon.se/musik/soundtrack/the_boat_that_rocked_(2cd)-4176158