The sounds

...är ett av mina favoritband. Jag upptäckte dom strax innan dom släppte sin första skiva, och den våren gick jag på min allra första riktiga konsert, i Huskvarna folkets park. Det är konstigt hur vissa kvällar försvinner ur ens minne helt, och andra etsar sig fast för all evighet.

Det här var den 26 april 2003, jag hade just fyllt 14 år. Biljetten kostade 160 kronor, jag hade en orange tröja och innan konserten åt vi pizza på pizzeria Majstången. Vi stod längst fram och efter konserten ringde det i mina öron i flera veckor.

Fram tills dess var Maja Ivarsson den coolaste tjejen jag någonsin sett, och jag vill fortfarande vara lite som henne.

2006 släppte bandet sin andra skiva, dying to say this to you, och jag älskade den också. Återigen, Huskvarna folkets park, Maja är fortfarande skitcool. Hultsfred samma år så gjorde The sounds en grymt dålig spelning, har jag hört. Trummorna hamnar i otakt, Maja glömmer texten, och i allmänhet är alla asfulla och vet inte riktigt vad dom håller på med. Ungefär som jag. Jag njöt och hade grymt kul och var väl inte så väldigt medveten om min omgivning. Jag är i mitt esse när jag kan sjunga med i alla låtar och leka rockstjärna.

Den andra juni släpps det tredje albumet och jag väntar med spänning. Härom dagen hörde jag första singeln, No one sleeps when I'm around, för första gången, och jag skulle ljuga om jag sa att det var kärlek vid första lyssningen. Men nu har den börjat växa. Jag tror att The sounds fortfarande har mycket att ge, och jag har många förfester och blandskivor att styra upp.

Ikväll lyssnar jag på Rock 'n Roll, och tycker att det är en av världens bästa låtar. sådetså.