torsdag 9 april 2009

... till dom som drömmer.


Sommaren 2007, ( det kan även ha varit 2006, hade kunnat googla, men orkade inte) var jag på Emmabodafestivalen. Det är en mycket trevlig liten festival som har lyckats med det som andra festivaler aldrig riktigt gjort ( för min egen del alltså, det beror väl på hur mycket man går in för det). Rasslebyggt har nämligen fått upp mina ögon för artister som jag inte skulle upptäckt annars. Whitest Boy Alive är ett av dom, Archie bell ett annat. I vanliga fall går jag mest på spelningar med band jag känner till, men på Emmaboda har man tid, och ork att scouta runt lite. Jag blir alltid lite sentimental när jag tänker på den festivalen. Jag ser tillbaka på dom sommrarna som dom bästa i mitt liv. Hade jag sagt det till 16-åriga Sofie hade jag nog förtjänat en smäll på käften, men hon var i och för sig inte så väldigt medveten om hur bra hon hade det heller.

I vilket fall som helst så var jag alltså där 2007, och grejen med emmaboda är lite att många band har inte slagit igenom riktigt än, och säljer sina demos för en tjuga. Ett sånt band var, 2007, Almedal. Dom vill låta lite som Håkan, och är ärligt talat kankse inte det bästa som hänt svensk musik. Men ändå. Jag hittade deras Ep, och utan en massa skit, i samlingen idag när jag skulle fila på en liten hemlighet. Sista låten på den heter 250 dagar och är väldigt vacker och instrumental.

Jag har ju som bekant en liten, liten dröm om att kunna färdigställa den där romanen som ligger och skräpar i mitt huvud, i trasiga kollegieblock och på min dator. Problemet är ofta att jag är för rastlös för att skriva. Jag behöver ha tyst omkring mig, för om jag lyssnar på musik så lyssnar jag på texterna, och tappar fokus. Men ikväll upptäckte jag att det finns mycket bra musik, iallafall mer än jag trodde, som faktiskt inte har några texter. Jag ska leta upp dom, och imorgon, eller kankse redan inatt kommer jag publicera en lista på mina 5, kankse 10 bästa skriv-roman-låtar. Till alla där ute med drömmar.

1 kommentar:

Facebooktipsad sa...

Varför har det inte tipsats om den här bloggen innan? Verkar ju inte helt upp åt väggarna det här inte. Dags att lägga till i favoriter.