Ljungström, Göteborg, Parkhäng, mynt och musik

Jag har, egentligen så länge jag kan minnas lyssnat på svensk musik. Min första idol var ( nej, jag skäms inte) Niklas Strömstedt. Nån gång strax innan jag började högstadiet var det Per Gessle och hans Gyllene Tider som gällde ( ja, jag skäms) och sen trädde ju som sagt mannen i mitt liv in i bilden, mr Winnerbäck him self.

Olle Ljungström är en av de där artisterna som följt med mej länge också, upptäckte honom nån gång strax innan gymnasiet, säg för kankse fem år sen. Och har sen dess förgyllt lite dagar här och lite dagar där. På den tiden fick jag ofta förklara vad som lockade med hans musik, det var lika svårt att förstå för mina klasskompisar att jag lyssnade på ljungsröm som på Dileva. Kanske för att hans musik egentligen inte vänder sig till 13 åriga småtjejer direkt. Dom skulle lyssna på Cascada och Groove Coverage.

Det som är roligt nu är att en hel del av mina kamrater har fått upp ögonen för denne man, han har släppt nytt och svt sände för inte så längesen en dokumentär om honom. Så häromdagen kom en nära vän till mej med förslaget om att jag borde följa med ett gäng grabbar upp till Göteborg nu på lördag.

Så i helgen får jag alltså för första gången se denne man live. Och jag ser fram emot det väldigt mycket faktiskt. Jag tror att jag har receptet för en alldeles magnifikt lyckad lördag. Eller hur kan en dag som innefattar Göteborg och skivjakt uppe på Majorna, Ljungström och sen utgång egentligen bli misslyckad?

Jag har dessutom fått jobb, eller rättare sagt två jobb. Så jag längtar extra mycket efter att få bläddra bland skivorna som kostar ÖVER 30 kronor också för en gångs skull.