.. jag borde, och jag vill skriva oftare. Både här och på andra ställen. Tyvärr upptas mitt liv av så sjukt mycket andra viktiga saker just nu. How I meet your mother och att rädda prinsessan på super Mario tar mer tid än vad man kan tro. Och ja, jag har räddat prinsessan! ( slå det om du kan, fyra år äldre storebror, jag gjorde det du inte var man nog att göra, ha!).
Men förutom att jag spelar tvspel och kollar på tv så har jag faktiskt, vissa dagar, ork att släpa mig till gymmet. Inte så ofta som jag borde, men jag kompenserade det med att gå dubbla pass häromdagen. Och där var han! Mannen med stort M. Anledningen att överhuvud taget träna, Johan.
Och nu är jag inte så töntig att jag på allvar ska skriva ett inlägg om Johan. Utan om Johan. Världens bästa friskisinstruktör. Ingen annan får det att vara lika roligt att leka ninja och löpande nigerian som han. Och det har ingenting att göra med hans muskler, eller hans obefintliga frisyr, det är tack vare hans musik.
Det är inte alla som kan blanda death metalbandet Opeth hej vilt med filmmusiken från Kung fu Panda och lite jazz och få det att verka så naturligt. Han får mej till och med att gilla hiphop (och då snackar vi inte inte sån där låtsashihop som 50cent eller Petter). Förutom att man får en timme grym musik så hamnar jag alltid ett steg närmre Beach 2009 efter varje pass. Det är enkel psykologi. Om världens coolaste kille spänner ögonen i dej med en blick som säger ; "Ger du upp nu är du en MES!" så kan man inte lägga av, man måste helt enkelt göra 20 armhävningar till, fast man inte orkar.
Så jag tackar dig, Johan Thor för min blivande stenhårda kropp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar