Jag har några stycken husgudar. Det är Winnerbäck och Thåström, det vet alla. Men en lite mer oväntad kärlek är den till Lars Demian. En otrolig poet som sjunger om döden och om det manliga beteendet. Jag har ännu inte funnit en textförfattare som går att jämföra med detta geni. Han är en sån där artist som man glömmer bort ibland, hans skivor står där så vackert i min hylla ( läs flyttkartong), men det är väldigt sällan jag verkligen lyssnar på honom. Tyvärr.
Men så slog jag upp tidningen idag och tydligen så släpper han i dagarna en ny Ep. Att inte vara Pär Gezzle. Jag vet inte vad jag tycker om att göra Gessle- och roxettecovers, men det är sjukt intressant. Han har tidigare spelat in bland annat Di Leva och Ted Gärdestad, och det är inte som någonting annat du hört, jag lovar.
Och för första gången så är Eskilstuna lite mer värt än min nuvarande hemstad Jönköping. För i Oktober spelar Demian där. Jag har väntat i flera år, sen sommaren i Västervik 2005, på att få se denne man live och det är verkligen något jag ser fram emot. Och som gör flytten lite, lite lättare. Det finns ett musikintresse i den där stan trots allt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar