Gayklubbar

Så, sitter här nyss hemkommen från en underbar helg i Göteborg och försöker kurera min sjukdom lite snabbt innan jag drar vidare till Malmö imorgon bitti.

Det kunde ha blivit ett inlägg om hur lycklig jag är att jag just förhandsbokat Lars Winnerbäcks nya cd Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen. Men jag är trött på mej själv och mitt tjat om allt som jag redan sagt. Jag återkommer när skivan kommer istället.

Istället ska jag berätta hur kul det är med dålig musik. För det är otroligt underskattat. Okej, jag har under helgen upptäckt att låtar som jag skulle kunna gilla, verkligen, verkligen inte går att lyssna på, alls. Som blonds Bara hon älskar mig. Det går bara inte, min hjärna ger upp och säger upp sig. Men, scooter går, Britney Spears går, Sasch går, ( jag har en "techno"-period just nu. skjut mig någon snälla? ) och allt annat som finns på absolute -97.

Men mest av allt går Shlager. Jag har just upptäckt det fina med att gå på Gayklubb, och jag kan fan inte minnas när jag hade så kul senast. Inga pretto människor som ska tala om för andra hur dålig musik som spelas, för själva grejen är att det SKA vara dålig musik. Inte ens jag själv, som oftast är mest pretto av alla när det kommer till sådana samanhang kunde hålla mig borta från bögarna och det klibbiga dansgolvet. Så nästa helg drar jag med mig Way out gänget och drar tillbaka till Gretas. För i den här stan kommer grisar flyga innan vi får en Gayklubb.