Söndagar.

.. kan vara dåliga dagar, och dom kan vara bra dagar. Oftast är dåliga söndagar förknippade med bra lördagar. Eller bara hårda lördagar. Men jag har märkt att det finns lite olika typer av bakfyllor. Jag ska nog inte gå så långt att säga att dom är bra eller dåliga, men dom kan iallafall vara mer eller mindre dåliga.

Dåliga bakfyllor behöver inte alltid vara dom mest krävande rent fysiskt, visst, det är alltid jobbigt när man inte kan röra sig. Men det är alltid den mentala biten som är värst, Vad fan hände igår egentligen? Varför dansade jag på bordet till Dansa i neon, i morgonrock?

En annan typ av bakfylla är dom som är mest ovärda. När man hade tråkigt kvällen innan. Man dricker, dricker lite till, och sen när det liksom inte händer nått så dricker man lite till, blir trött och går hem. 500 spänn fattigare.

Idag mår jag verkligen inte bra, det skulle vara en lögn att säga. Jag har stora groteska sår på fötterna, en huvudvärk från helvetet och jag kommer inte kunna äta mat på en vecka. Men ändå, det var värt det. Jag hade grymt kul igår och jag har en anledning att ligga still hela dagen.

Jag funderade en stund om jag skulle välja soffan eller sängen. Men till slut föll valet på gräsmattan. Jag ska ta med mej solmadrass och täcke och ligga där och njuta av en gammal favorit som jag glömt bort att jag älskar.

Elvis Costello and Burt Bacharachs Painted from memory. En skiva som passar väldigt bra en söndag som denna.

Elvis Costello är en sån där artist som man kan upptäcka hur många gånger som helst, hans punkinspirerade debutskiva, hans senare When I was cruel eller The juliet Letters som han spelade in tillsammans med the Brodsky Quartet, som spelar klassisk musik. Bara för att nämna tre album som spretar åt alla möjliga håll, på ett bra sätt.

Costello har släppt närmare 30 skivor, vilket är underbart, eftersom jag kan spendera iallafall ett par år till med att upptäcka nya låtar och genrer med en man som gjort ett så bra första intryck på mej.