lördag 7 november 2009

Att vara Sambo.

Det är lördag. Klockan är nu 10.31, och jag har varit uppe i tre timmar. Tvättstugan har varit full, och jag behövde tvätta. Då får man helt enkelt ta de tider som finns. Anledningen till att det var extra viktigt att tvätta just idag är för att jag ska få en inneboende. Det känndes som en shysst grej att göra, att tvätta alla handdukar innan man ska dela på dem.

Jag är lite orolig om jag ska vara ärlig. Det är mitt ex/"bästa vän" som ska bo här ett par veckor. Sure, vi älskar varandra, men vi är nog precis så dysfunktionella som vi ser ut och låter.

Hela mitt liv har jag trott att jag varit en sån som måste ha människor runt omkring mig. Jag har alltid varit den som dragit ihop grejer för att slippa vara själv, och fram tills för två, tre månader sen hade jag aldrig bott ensam. Första tiden här var egentligen ett rent helvete, jag ville bara döda mej själv lite grann hela tiden för jag var så trött på mitt sällskap.

Men nu har jag vant mig och blivit bra kompis med mig själv. Jag tycker om att vara själv, lyssna på den musik jag vill, äta den mat jag vill och sova så länge och ofta jag vill. Men nu ska jag alltså dela mina 24 kvadrat med en Sambo.

Visst, jag har haft folk här innan. Italien hade egen tandborste och nyckel hit utan att jag behövde döda honom en enda gång. Men det är skilldnad på nån som lagar mat och ligger med en och någon som bara tar plats ( visst, han har inte ens kommit än, men i mitt huvud bråkar vi redan om toasitsar och disk. ) .

Men det värsta med att ha någon boendes i sin lägenhet är musiken. Man är två som måste komma överens om vad som ska lyssnas på. Man måste kompromissa och lyssna på skräp. Eller ännu värre, man får inte lyssna på sitt eget skräp. Jag har aldrig träffat någon som fullt ut accepterat min musiksmak, och det är jag glad för. För den är bara okej på mig, skulle nån annan komma hit och vilja spela 80-talsnostalgi eller svenk prettopop skulle det inte ta lång tid innan jag slängde ut dem.

Inga kommentarer: