Det verkar som att besöksantalet på den här sidan växer fortare än vanligt de här dagarna. Man kan tolka det på två sätt.

1. Ni gillar min jävligt grymma stil. Alla älskar mig och jag är bäst.

2. Jag är som hon den där tjejen som står och filmar sig själv när hon säger mhm, asså, mm! i sex minuter. Ingen tar henne på allvar, men alla läser hennes blogg för att det är rent hypnotiserande, och man måste liksom bara ha mer.

Iallafall tycker jag att det är skitkul, mitt ego blir större och jag tar det häringa uppbrottet ( som förhoppningvis inte är så himla definitivt som jag trott ) lite lättare.

Nu ska jag sova, men imorgon lovar jag att tala om för er hur bra min barndomsidol Janne Schaffer var ikväll, och hur glad jag är att jag inte injicerar heroin. Och kanske, kanske lägga ut en bild på hur mina nytapetserade väggar ser ut efter att en av mina kära Etuna systrar sprängde en låda rödvin mot dem. Godnatt.