Ett erkännande

Jag är tillbaka. Detta är ett inlägg för mina tre mest trogna läsare. ( ni vet vilka ni är ). Jag vill erkänna en sak, nej, två saker. Ett, ja, jag är full på fulvin en torsdag. Två, jag är inte hälfren så cool som jag känner mig.

Det finns en logisk förklarining. Ja, fulvin är billigt. Och två, man får gilla skitmusik om man vill . Om man motiverar det! Jag vet att Ok computer ligger och väntar på mig på det där företaget som kallades posten när vi va små. Men ikväll vill jag lyssna på jennifer Rush. För det är okej, jag tycker om henne, nej, jag älskar henne. iallafall denna låten.

Sofia ( jag önskar jag kunde komma på ett bra namn som technobrosan eller vinsprängan att kalla henne här, men hon är inte min bror och hon spränger inte vin ) jadu, nu glömde jag vad jag skulle säga. men jag är med henne. Just nu alltså, det är även hon på bilden. Det är jag som gömmer mitt fula ansikte bakom en ashet kropp. Jag vet att du vill ligga med den, så jag tänke inte ens be om ursäkt ( förlåt!!! jag är full. ) Iallafall, välkommen. Det här är mitt liv, och du kan inte ha det. ( oj, björn interskämt kopplat till metalica. Eskilstuna hatar mig ) puss