Idag har jag gjort någonting jag längtat efter otroligt länge. Jag satt länge idag och gick igenom gamla filer, bilder och musik från en dator mina föräldrar just slängt. Jag hittade ett projekt som brukade kallas ...och den fula flugan flög. En roman. En numera namnlös roman, men vad som tidigare var lösa fragment och ett par sidor är numera ganska konkret. Jag har börjat skriva igen.
Det började som ett sorgarbete, som terapi. Jag behövde skriva av mig, och när dagböckerna var fulla och jag inte orkade känna efter mer, började jag skriva någonting annat. Det mesta jag skrev då, hösten 2006 är dåligt, känslosamt och rent patetiskt stundvis, precis som man kan förvänta sig av en 17 åring utan någon form av livserfarenhet alls. Men det finns trådar som jag vill dra i. Om så bara för att ha någonting att göra när jag vaknar mitt i nätterna och inte kan sova, fortsätta mitt arbete och min terapi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar