Idag är en sorglig dag.
Det var jag och min allra bästa vän, den turkosa colten med leopardklädsel som skulle ut på äventyr igår. Det var vi, våran taklucka, stereon och ett gäng cdskivor från 1995. Vi var lyckliga. Vi var on top of the world.
Vi hämtade Herr Eskilstuna, fröken-nybliven-singel och Fru-jag-hatar-p-piller och gav oss av. Sen togs allt ifrån oss. Väldigt odramatiskt, ingen smäll, inget gnäll. Bara tack för mej och farväl.
Så, nu är det över. ( ända till min pappa som är starkare än Kungen kommer och gör allting bra igen. ) Ingen mer turkos Tjejbil för min del. Inga fler Roadtrips, inga mer gaturace med coola killar som alltid blir slagna av tjejerna. Inga fler spontanresor till Burger King på julafton, Inga fler parkeringsböter, inga fler lackskador, och inga fler krockade grannbilar.
Mitt och bilens förhållande är lite som Marit Bergman låten It would have been good.
" We said sooner or later, only this is so much sooner then I thought. " Alla fattade att det var ett dödsdömt förhållande. Jag kan inte köra bil.Men jag tycker vi har klarat oss bra. Det höll betydligt längre än alla mina tidigare förhållande, med dom där asen, kallade män. Men nu är det över.
Imorgon ska jag tömma den, mina bilskivor ska kasseras, för vad har jag för användning av dom nu? Utan en bil är dom bara dåliga skivor med dunka-dunka-musik.
Ni som minns min kära Tjejbil, skriv gärna en liten Kommentar här under, dela med er av era minnen. För nu blir det inga fler.
4 kommentarer:
Men vad sorgligt det blev nu då!
Och såklart jag har minnen! Många. Det bästa är när vi satte oss i din fina lilla bil och du körde oss ända upp till Örebro. Och allt var jättebra. Och du gjorde den bästa parkeringen mänskligheten skådat och jag skrattade så jag grät och tog kort på det. Åh. Jag kommer ju sakna din bil!
Jag minns så väl den gången du tog dit körkort – eller snarare dom gångerna du inte tog körkort.
Och jag antar att din tårar är lika stora och våta idag som dom var den gången du för första gången fick sätta dig ensam i din mitshubishi, mitchubusi, mitschubisi, äsch helvete ja kan inte stava. Nåväl.
RIP
NOOOOOO! INTE OKEJ
Åh, jag brukar spela Kiss i min bil och minnas när vi var på väg till Ullared... När vi gled genom Smålandsstenar med takluckan öppen och vrålade "heaven's on faaaajööööör". Men min bil är inte alls lika tuff, inga leopardsäten alls.
Skicka en kommentar