Istället plockade jag ut två skivor. Skebokvarnsv. och Kärlek är för dom. La mig på Parkettgolvet och önskade att man kunde få ligga kvar där. Höjde basen och lät musiken och vibrationen tränga in i min ryggmärg. Jag vill inte jobba idag. Jag vill lyssna på Thåström. Jag vill lyssna på det tre minuter långa introt till främling överallt.
Och när jag lyssnat klart på Skebokvarnsvägen 209, så skulle jag ha bytt till Kärlek är för dom, och ge den en chans till. Det är lite som att ha en favorittvserie. Första säsongen är alltid bäst, men man slutar inte kolla för det.
Jag saknar att gå i skolan, att allt var frivilligt. Ville man sova, ja, då sov man, så kunde man gå till skolan en annan dag. Nu har jag ansvar. Det är inte bara jag som drabbas om jag stannar hemma. Stammisarna får ingen fika, vi får inte betalt och jag får förmodligen sparken. När jag för en gång skull vill vara för mig själv måste jag vara trevlig och träffa folk. Men när jag inte vill vara ensam, då är alla bortresta och jobbet stängt.
När jag blir stor ska jag inte jobba. jag ska flytta över sundet och skriva sanningar på papper. Precis som Joakim Thåström.
du förresten glöm inte å säg att det finns saker som hon sagt
som jag alltid ska ta med mig
hon kunde va så briljant
o säg att jag tycker det behövs många fler som hon
hon bär en doft av nåt som är större
och du förresten en sak till kan du komma ihåg
jag vet hon tror mitt hjärta är en död o iskall sten
säg att inget kunde vara mera fel än just det
det är bara att om jag skulle gett allt det hon ville ha
skulle ingenting av det hon älskade
från början till slut blivit kvar
och jag vet hon letar efter nåt enkelt o nåt rent
jag vet hon längtar efter nåt aldrig jag kunde ge
men säg att jag hoppas hon hittar nån som kan
säg att jag hoppas
hon hittar nån som håller henne varm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar