To heal what's broken

Jag har en liten, ganska hemlig dröm. Att kunna leva på mitt skrivande i någon form. Jag börjar väl mer eller mindre inse att kanske kommer jag aldrig skriva den där romanen. Men om fem veckor påbörjar jag en treårig utbildning i Textdesign, så jag kanske hamnar på någon reklambyrå någonstans i framtiden, vem vet?

Jag har en vän, som brukar göra musik, till sitt band NoEnter. Ibland sitter vi och diskuterar ideér och teman i deras låtar, och ibland får jag skriva hela texter som han får. Ibland blir det låtar, för det mesta blir det ingenting. Vi skrev en text häromdagen. Jag lovar att lägga upp en länk om det skulle bli någon form av inspelning.

Jag ville bara visa delar av det, för det är till någon som jag så gärna önksar att jag kunde hjälpa, fixa, laga, trösta. Men jag kan inte. Så jag bara låter bli.

I feel so guilty when I'm fine
When I laugh, when I'm high
I wanna save you, but I can't,
Can't say you'll be fine, cause you're not.

I feel so guilty when I'm sad
when I cry, when I'm low
I wanna save you, but I don't
Can't say you'll be fine, so I won't

So tired of my self
pour, pour me
"He's in a better place"
"Du kommer över det ska du se"

So tired of them all
They're fuckers and I hate them
Sorry for what I've become